Jag är så trött på människor som känner ett omättligt behov av tala om hur andra ska leva sitt liv. Vad som liksom är rätt, bäst och värt mest. Jag har inget emot färgstarka åsikter och tankar. Jag själv har massor av den. Och även om jag tycker att mina åsikter förmodligen är de bästa så försöker jag inte frälsa andra till att tycka eller leva som jag.
Jag såg på "Landet brunsås" och det pratades mycket om hur vi älskar att standardisera saker och ting i detta land. Det som kan mätas ska staten gå in och styra och bestämma över. Det är ju ganska intressant, då folk i detta land inte verkar vilja ta ansvar för sitt eget handlande. De är kränkta hit och dit och det är alltid någon annans fel, nån annan som varit dum. I samband med tjaffset om LCHF-dieten så var det någon som skrev att vi måste "hitta tillbaka" till att se mat endast som näring. Är det verkligen eftersträvandsvärt? Mat kan ju vara så mycket mer än bara näring. Njutningsfullt, smakfullt, tröstande, socialt, meditativt, själsligt.... Att ha en sån trist syn på mat är lite grann som att påstå att vi måste återgå till en syn på sex endast som fortplantning... Kan inte staten styra lite mer hur vi ska leva, känner mig så vilsen annars!
Sen kan jag inte förstå allt det där tjaffset om vilken mat som gör dig tjock eller smal, gul eller blå. För mig är det så mycket värre att äta nått som varit en levande varelse, ett djur som berövats sitt existensberättigande, lidit och plågats, än att äta något som eventuellt gör dig lite tjock eller lite ful. Är det värsta en människa kan vara tjock och ful? Är det inte värre att vara oempatisk, utnyttjande, exploaterande och självisk?
Nej jag är gravt människofientlig och folkilsk.
Det är dessutom mörkt i sinnet. Det är svårt att ta sig vidare utan något att se fram emot. Något som också irriterar mig. Det verkar råda en idé hos vissa människor att det går att
välja glädje och positiva tankar, och att man kommer bliii så lycklig av det. Man ska inte
göra det så svårt för sig själv. Jag bara undrar om de ens tror själva på det de säger. Tror de verkligen på fullaste allvar att man vaknar varje morgon och
väljer att avsky tillvaron, att man tycker det är dags att göra det lite svårt för sig själv!!! *jävla nötter* De som kräker ur sig sånt har verkligen ingen aning... ingen aning alls.
