Det här året har varit helt sinnessjukt. Så många av mina fattade beslut har fått ett helt annat resultat. Planer, tanka och känslor har yrt runt i ett enda stormväder. Jag tror mig ha landat en stund - på en plats som är bekant, en plats som inte förändras eller strävar efter snabb utveckling. Man kan andas in en förlamande trygghet av att saker och ting kan få vara som de är...
Och plötsligt var det första advent.
Det snöar inte, det regnar.
Jag tittade uppgivet på den ihopvikta, tejpade julstjärnan, den får nog ligga kvar i kartongen i år.
Doften av saffransbullar och karameliserad ingefära påminner mig om att det snart är jul, även om all julkänsla lyser med sin frånvaro...
No comments:
Post a Comment