I have to shit... RIGHT NOW!

Jag tycker ju att ett steg mot jämlikhet är att uppmärksamma kvinnor och uppvärdera alla de duktiga och begåvade kvinnor som finns. Jag är rätt dålig på det själv dock har jag märkt och de flesta av mina senaste tips har mest varit män. Margaret Cho är en stor förebild och idol. Hon är otroligt rolig, synisk, ironisk och sarkastisk allt som jag gillar. Här slår hon dessutom huvudet på spiken vad det gäller dieter och de otroligt glamorösa tarmkonsekvenser de kan leda till.

Förresten släpper Beth Ditto sina memoarer i september. Jag är otroligt pepp inför det boksläppet och hoppas inte jag blir besviken.

appropå...

... saker i det lilla som betyder mycket. Jag fick ett paket på posten, med en filmbox med en av mina absoluta favoritregissörer. Ända sedan jag såg Vampyrernas natt har Roman Polanski legat mig varmt om hjärtat. Repulsion är ett mästerverk som få andra filmer kan mäta sig med, att kunna förmedla ångest och vansinne på ett bättre sätt är knappt möjligt, de flesta av hans filmer är underbara.

Det pratas om Polanski. Han är tydligen en våldtäksman. Jag vet egentligen för lite för att uttala mig om själva händelsen i fråga, jag vet att det var väldigt längesedan och ibland kanske man helt enkelt måste släppa taget om saker och ting. Men jag vet också att jag är totalt färgad av Polanskis genialitet. Jag skulle aldrig kunna ta ställning helt objektivt i den frågan för att jag är förförd av hans kreativitet. Det är inget jag är "stolt" över, men jag är medveten om det. För det är väl så att vi alla är färgade av diverse faktorer i våra hyllningar och dömande av andra människor. Polanski kanske våldtog den där tjejen, eller kanske inte. Jag älskar hans filmer och jag beundrar honom fortfarande.

Tusen tack far, som jag också beundrar, för den omtänksamma presenten!

Jag är så otroligt förförd av Charlie Kaufman som regissör och manusförfattare, han är fullkomligt briljant! Jag blir alldeles hänförd när jag ser verk av såna begåvade människor. Eternal sunshine on the spotless mind är en av mina favoritfilmer och jag vet att jag tjatat om Synecdohe, New York förut, men den är mer magisk ju mer man ser. Slutscenen kan jag se om och om igen, den berör mig lika mycket varje gång...

What was once before you - an exciting, mysterious future - is now behind you. Lived; understood; disappointing. You realize you are not special. You have struggled into existence, and are now slipping silently out of it. This is everyones experience. Every single one. The specifics hardly matter. Everyone is everyone. So you are Adele, Hazel, Claire, Olive. You are Ellen. All her meager sadnesses are yours; all her loneliness; the gray, straw-like hair; her red raw hands. Its yours. It is time for you to understand this.

Walk.
As the people who adore you stop adoring you; as they die; as they move on; as you shed them; as you shed your beauty; your youth; as the world forgets you; as you recognize your transience; as you begin to lose your characteristics one by one; as you learn there is no-one watching you, and there never was, you think only about driving - not coming from any place; not arriving any place. Just driving, counting off time. Now you are here, it's 7:43. Now you are here, it's 7:44. Now you are...

Gone.

Apologize.

Ask her if you can put your head on her shoulder.




Die.

gangsterromantik

Sopranos är ju bland det bästa som gjorts för teve enligt mig. I helgen såg jag dock tredje säsongen av "the Wire" och jag måste säga att det verkligen är världsklass. Det är så smart, klokt och intelligent att jag får lite rysningar. Det finns inga genomgoda eller genomonda karaktärer, när man ena sekunden tycker en skitstövel är jordens avskum kan man i nästa sekund börja sympatisera med den eftersom de visar någon sorts mänsklighet.
Jag tror att alla har hela spektrat av känslor i sig, onda, goda, ödmjuka, egoistiska... Därför är det befriande att se serier som bygger på det. Det är mycket enklare att göra karaktärer goda vs onda men det är inte alls lika intressant att se.

Antony and the johnsons

Första gången jag hörde "Antony and the Johnsons" var i Malmö hos en vän för några år sedan. Hur man inte kan trollbindas av hans röst är för mig en gåta. Texterna tåls att lyssnas länge på och begrundas...

Jag försöker förstå världen med hjälp av Antony and the Johnsons men jag antar att gränsen mellan total misär och euforiskt hopp ibland är hårfin.

Men jag älskar Antony som ger mig en melodi och en röst att luta tankarna mot...







Inte deras bästa, men jag tyckte den passar i hopplösa tider av vargjakt, klimatmötesflopp, vanvårdade grisar, krig, svält och misär... Kan inte låta bli att undra hur världen skulle se ut om någon som Antony styrde över världen...

just a little person...

Jag ser ju ganska mycket film vilket gör att man blir lite "avtrubbad". Det är få filmer som verkligen lever sig kvar och berör riktigt. Charlie Kaufman har tidigare gjort en av mina favoritfilmer "Eternal Sunshine on the Spotless Mind", igår såg jag hans senaste film "Synecdoche, New York" med bla Philip Seymour Hoffman. Först tyckte jag allt bara var märkligt men ju mer jag såg dessto mer fångad blev jag precis som i hans tidigare filmer. Kaufmans filmer är så fulla av fantasi, drömmar samtidigt som det finns ett djup som väcker tankar som inte lämnar en.
Filmen lever kvar och det är något som jag tycker exemplifierar en bra film.
Synecdoche, New York är ingen munter historia, men så full av mänsklighet och existentialistiska frågor. Så vill ni se lite annat än glättig yta i juletider, kolla upp Kaufmans filmer.


I'm just a little person.
One person in a sea.
Of many little people.
Who are not aware of me.
I do my little job.
And live my little life.
Eat my little meals.
Miss my little kid and wife.
And somewhere maybe someday.
Maybe somewhere far away.
I'll find a second little person.
Who will look at me and say.
I know you.
You're the one I've waited for.
Let's have some fun.
Life is precious.
Every minute.
And more precious with you in it.
So let's have some fun.
We'll take a road trip.
Way out West.
You're the one.
I like the best.
I'm glad I found you.
Like hanging round you.
You're the one.
I like the best.
Somewhere maybe someday.
Maybe somewhere far away.
Somewhere maybe someday.
Maybe somewhere far away.
Somewhere maybe someday.
Maybe somewhere far away.
I'll meet a second little person.
And we'll go out and play.

More to love than boy meets girl....

Nu får homosar gifta sig i kyrkan... och det är väl bra ur den synpunkten att alla ska vara lika mycket värda. Jag personligen kan inte förstå att någon alls vill gifta sig i kyrkan oavsett kön. Hur kan någon vilja ingå i ett förbund som förtryckt och skambelagt människor under en så lång tid [och fortfarande gör]? Det är för mig ännu mer obegripligt än att det finns folk som vill förbjuda samkönade äktenskap. Vissa är rädda för islam och muslimer, men kristendomen har ju inte den trevligaste historien direkt...
Men jag förstår att det även finns troende, kristna homosar och då är det väl tipptoppen att även de får gifta sig i kyrkan om de vill det!

Hur kan man tycka att kärlek är fel och hur kan man anse sig ha rätt att bestämma vem du får och inte får bli kär i? Nej det finns ingen som säger det bättre än UNDERBARA Jimmy Sommerville
How can one man decide the fate and destiny of innocent lovers
And why is it less of a crime to take the life of another?
Through time they've always tried to hide
and cast aside this love denied
In the shadows we held each other tight
There's more to love than boy meets girl
There's more to love than boy meets girl
For love is strange and uncontrolled, it can happen to anyone
There's more to love than boy meets girl"



THE COMMUNARDS-There's More To Love Than Boy Meets Girl
Vezi mai multe video din Muzica

I'm not stupid

Ibland känns det som att jag är omringad av idioter, människor dumma nog att lura till vad som helst. Att det finns kreationister idag 2009 tycker jag är otroligt, att denna grupp idioter ÖKAR är bara helt otroligt! Är vi verkligen inte mer medvetna än så idag. Jag är så glad att jag gått ur svenska kyrkan. I ren frustration kände jag att jag behövde utsätta mig för lite smarta människor och hamnade på bibblan med "Humanisten" [vilket har blivit en av mina favorittidningar]. De hade i detta nummer samtal med en av mina stora idoler, Richard Dawkins . Jättebra artikel, skrattade gott åt hur han kommenterade människors idioti ;)

"Illusionen om Gud" står främst på min *Att-läsa-lista*. Just nu läser jag "Maken" som förmodligen kommer bli min nya favoritbok! Den är suverän och då har jag bara läst halva än...

Livsnjutare

Vissa kan det där med att njuta av livet :) Jag får försöka ta efter proffsen. Men matte blev mindre glad när gubben lämnade efter sig en fästing som hade sugit sig fast mellan ett par bilringar...

Jag älskar katter, de har integritet.
Själv har jag kommit på att jag lever vansinnigt ojämställd, kuvad är vad jag är! Ensam kvinna med två kattgubbar, jag ger dem mat, öppnar dörren åt dem, förser dem med tak över huvudet, städar upp efter att de skräpat ner, ja jag tom plockar skit efter dem... Det är förjääääkligt ;)

Världens coolaste flata?

Jag började lyssna på "Gossip" för ett tag sen. Jag ÄLSKAR musiken! Den är så full av energi och sångerskan är något extra. Hennes pipa kan fängsla vem som helst. Efter att lyssnat lite på texterna började jag googla gruppen och blev helt störtförälskad i Beth Ditto. Hon kämpar och är sig själv ut i fingerspetsarna. Jag är fortfarande putt över att jag missade deras spelning på Hultsfred, hade gärna smittats av hennes energi och dansat gärnet. De har nyligen släppt en ny skiva "Music for men" som är toppen!

Det är jääävligt enkelt för en sån som Blondinbella att skriva ett skitnödigt inlägg på sin blogg om att vi ska vara nöjda med våra kroppar även om vi inte är perfekta och krydda det hela med en egentagen bikinibild där hon är så smal, utan en bristning, finne eller annan ojämnhet i sikte. Visst det är ju toppen att hon uppmuntrar unga tjejer att vara nöjda med sig själva, men det är så lätt att säga när man är en naturlig skönhet.

Beth Ditto svettas så sminket rinner, hon trycker ner sin feta kropp i tajta kläder, hon är lesbisk och feminist. Hon är så som vi kvinnor inte riktigt ska vara med bilringar, hår under armarna, hängmage och en provokativ attityd DESSUTOM är hon faktiskt NÖJD med sig själv, hör och häpna! Kvinnor ska helst vara SLÄTA, inge hår någonstans, inga gropar eller fettveck, inge som dallrar eller hänger. Hellst ska allt vara slätt! Vi ska dessutom ha dåligt samvete över allt gott vi äter [fikan ska hellst inledas med "... jag borde inte"], alla träningpass vi väljer bort för annat skoj, oroa oss över rynkor och dyker det upp ett hårstrå så ska det väck illa kvickt!

Det slog mig åter när vi var på Liseberg i helgen att de flesta tjejer ser ut att vara stöpa i samma form. De har samma kroppshållning, likadana kläder, frisyrer, smink, handväskor... Jag ser inte skillnad på dem. Jag älskar människor som visar sin personlighet, hur fult det än må vara är det snyggt bara för att det säger något.

Hur egensinnig och självständig jag än vill/försöker vara så blir livet så mycket enklare om man väljer sina förebilder. För alla har väl förebilder? Det är få [om några] offentliga personer som kommer upp i hennes coolhetsgrad.
Ditto 0
Ditto 1
Ditto 2

Jag säger som Proust: "Män som saknar fantasi bör få hålla till godo med kvinnor som äger klassisk skönhet."

Fierce!

Fy fasiken va jag skrattade när jag kollade på den videon, helt underbar! Miss Platnum är cool som få, hon är min nya idol *s*
Fast jag varnar för att man får låten på hjärnan och går och småsjunger "Give me the food.." hela dagen ;)

UPPDAT!
Den här låten är bättre och snyggare video om än inte lika rolig. Miss Platnums musik är inget musikalisk mästerverk men perfekt att vicka rumpan till medan man diskar eller bakar bullar:)

Lyssna!

Har ni inte lyssnat på Nour El-Refais sommarprat så gör det, NU! Inte sen, nu med basta!
Jag gillar henne skarpt och hon är verkligen en förebild, jag vill genast bli kompis med henne när jag hör henne prata, så klok och så bra!
Nöjespanelen citerade även henne imorse när de pratade om humor; "När en kvinna inte skrattar åt en mans skämt är det för att hon inte förstår skämtet. När en man inte skrattar åt en kvinnas skämt är det för att kvinnan är tråkig..." Det ligger så mycket i det och jag tror det gäller mycket annat än bara humorscenen.

Lisa Magnusson har skrivit ännu en klockren krönika. Jag som generellt är emot förbud tycker givetvis att man ska avkriminalisera knark. Fast jag avskyr alla former av droger. Jag har inte ens testat något starkare än cigaretter och alkohol, jag vet även hur lätt det är att hamna i beroendesituationer oavsett vad det är. Men jag tror inte vi kan få människor att sluta knarka genom förbud, vill de ta droger så kommer de göra det. De som missbrukar ska givetvis få hjälp att sluta, om de vill. Det går inte att hjälpa människor som inte vill ha hjälp. Och om vi nu bryr oss om dessa sprutnarkomaner VARFÖR skulle de inte kunna få rena sprutor för? Som sagt Magnusson säger det mesta i krönikan :)

Jag avskyr moraltanter, normofober, lycklighetsfaschister och annat frälst trams. Vafan vi lever bara en gång kan vi inte få göra som vi vill då? Är det så jävla farligt att vara dysterkvist ibland? Imorse hade de släpat fram en gamal tant till Godmorgon sverige som givetvis hade skrivit en bok om hur man blev glad, lycklig och allt sånt där som vi alla strävar efter. Det hetter tydligen positiv psykologi, jag höll på att kräkas.
Öppna ögonen, se dig omkring, är det ett paradis vi lever i? Knappast! Jag tänker inte vara tacksam över att djur plågas dagligen för att nån fet gubbe ska få njuta av sin biff med beasås, jag tänker inte vakna med ett solskensleende och begrunda att barn svälter ihjäl på andra sidan jorden medan vi i västvärlden slänger mat som är helt ätduglig, jag tänker inte nynna fram alla orättvisor och all oförrätt som pågår här och nu och tycka att livet är fantastiskt.
MEN man kan använda den energin till att försöka göra något åt det. Bara för att jag inte går ut och "Väljer glädje" ála Kaj Pollak så kan jag vara tillfreds med livet med alla gråzoner som det innefattar. Livet är farligt, dödligt rent utav. Men även de som inte vågar leva kommer att dö, det är en sak som är säker.