Antony and the johnsons

Första gången jag hörde "Antony and the Johnsons" var i Malmö hos en vän för några år sedan. Hur man inte kan trollbindas av hans röst är för mig en gåta. Texterna tåls att lyssnas länge på och begrundas...

Jag försöker förstå världen med hjälp av Antony and the Johnsons men jag antar att gränsen mellan total misär och euforiskt hopp ibland är hårfin.

Men jag älskar Antony som ger mig en melodi och en röst att luta tankarna mot...







Inte deras bästa, men jag tyckte den passar i hopplösa tider av vargjakt, klimatmötesflopp, vanvårdade grisar, krig, svält och misär... Kan inte låta bli att undra hur världen skulle se ut om någon som Antony styrde över världen...