Jag har precis börjat läsa genusvetenskap, ett ämne som jag har lika många fördomar mot som intressen för. Böckerna är väldigt intressanta och underhållande att läsa vilket naturligtvis underlättar studierna. Men det är många [äldre] som rynkar på näsan när man berättar att man läser genus. Men jag antar att det är "typiskt" mig... Läsa något okonventionellt, som kan ifrågasättas och klagas på. Den "duktiga flickan" i mig har stundtals velat ge upp genus för något som >alla de andra< läser, tex sociologi, psykologi, statskunskap eller socialpsykologi. Men magkänslan sa något annat.
Feminism kan verka enkelspårigt och enkelriktat i media. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram att det finns olika feminister och olika sätt att uttrycka sitt ställningstagande på. Jag tror på individen. Jag tror att alla människor, män som kvinnor, ska bemötas på samma sätt, oavsett kön, hårfärg, namn eller whatever. Jag vill inte bli tillskriven egenskaper pga vad jag har [eller inte har] mellan benen. Det jag gör i mitt liv är mina val utifrån mina preferenser och min livssituation... Män ska kunna sminka sig, gå i klänning i precis lika stor utsträckning som kvinnor går i brallor. Männen ska kunna ge plats åt kvinnor utan att känna att de "förlorar" något av sin manlighet. Tjejer ska kunna vara slampiga [utan skam och skuld] i precis lika mycket som grabbar är bockar... osv.
Jag är långt ifrån manshatare, de personer som jag hyser störst tilltro, tillit och respekt för råkar vara av det manliga könet. Att jag däremot är skeptisk och ogillande av de flesta människor... det är en helt annan historia ;)
No comments:
Post a Comment