MÄN, STANNA HEMMA!

Så... nu är våldtäkterna igång igen. Jag blir så heligt förbannad och less att jag inte vet var jag ska börja. Jag personligen är inte speciellt rädd för att röra mig ute ensam, men jag kan absolut förstå och sympatisera med den känslan. Men jag VÄGRAR låta mig hindras i min vardag av några några äckliga manssvin [den senaste försöket var förövrigt en man som trängde sig in i kvinnans lägenhet].

I aftonbladet går polisen ut och varnar kvinnor från att röra sig ensamma ute mellan 02-06 vilket gör mig ännu mer förbannad. Det är väl för fan inte VI som ska spärras in. Gå ut och säg att alla män ska stanna hemma den tiden, så kan vi ju misstänkliggöra alla de enstaka män som rör sig ute i parker och liknande. Och definitivt alla män som cyklar...
Man sätter skräck i tjejerna men männen, är inte ni ett dugg rädda för att misstas för våldtäktsman, eller bryr ni er inte om ifall ni blir konstant misstänkliggjorda när ni rör er ute efter mörkrets intrång?

I have to shit... RIGHT NOW!

Jag tycker ju att ett steg mot jämlikhet är att uppmärksamma kvinnor och uppvärdera alla de duktiga och begåvade kvinnor som finns. Jag är rätt dålig på det själv dock har jag märkt och de flesta av mina senaste tips har mest varit män. Margaret Cho är en stor förebild och idol. Hon är otroligt rolig, synisk, ironisk och sarkastisk allt som jag gillar. Här slår hon dessutom huvudet på spiken vad det gäller dieter och de otroligt glamorösa tarmkonsekvenser de kan leda till.

Förresten släpper Beth Ditto sina memoarer i september. Jag är otroligt pepp inför det boksläppet och hoppas inte jag blir besviken.

Revolution

Go RiotGrrls!

Tjocksmock

Jag fyller frysen med matlådor men saknar inspiration att fota och lägga upp på bloggen. Humöret åker berg och dalbana och jag funderade en sekund på om vintertröttheten övergick på direkten till vårtrötthet?
Julia Scott verkar ju vara en ganska förnuftig person och jag brukar läsa hennes blogg. Just nu verkar hon mest skriva om att vara tjock. Och visst det kanske behövs som en motvikt till vikthetsen och många verkar ju uppenbarligen överösa henne med komplimanger om hur modigt det är att "outa" sin vikt, sitt BMI och vilken grad av övervikt man har. Hon har också startat sajten "kroppsbilder" där "vanliga" människor kan skicka in bilder på sig själva, skriva sin vikt... och ja ni förstår.
Själv är jag skeptisk till liknande projekt. Vill vi [kvinnor/tjejer/flickor/damer] komma ifrån objektifieringen av oss måste vi själva sluta se oss som objekt. En sida som kroppsbilder kommer ju enbart fokusera på den yttre kroppen och vilken siffra som står på vågen. Hur skulle det förändra något, egentligen? Vem bryr sig om vad jag väger, vilket BMI jag har och hur jag ser ut i bikini?

När jag var på semester i cap d'agde gick alla omkring nakna. Det fanns lika många olika former som det fanns människor. Ingen verkade skämmas och ingen verkade bry sig speciellt mycket om hur andra såg ut. Precis som när det gäller sexualitet verkar det ligga en massa skam i hur vi ser på våra egna kroppar. Jag undrar hur ett samhälle utan skam skulle se ut, är det ens möjligt? Det känns iaf väldigt eftersträvansvärt.

Apropå skam och skuld läste jag några kloka rader häromdagen:
Mitt sista argument för de sexuella minoriteterna må bli patetiskt. Vi människor är alla små kryp, som är utkastade i ett väldigt kosmos på en liten planet utan att veta varför, och vi förintas alla inom kort. Våra villkor är hårda, och vi är alla utsatta för en plågsam ångest, trots de religiösa bekvämlighetsinrättningarna. Ångest inför mörker, intigheten och oändligheten bakom och framför denna lilla episod, som kallas liv. Människovarandet har en dyster inramning. Vår enda trygghet är att vi alla delar samma eländiga villkor. Vi har varandra och vi har lite sällskap under livsepisoden. Vi människor har också alla utrustats med förmågan att känna glädje. En av dessa glädjeämnen är sexualiteten, och den glädje som härrör ur denna källa är så genomgripande, att den ibland får oss att tillfälligt glömma intighetsperspektivet.
Varför skall vi människor i denna belägenhet göra tillvaron ännu svårare för varandra? Borde vi inte i stället glädja oss åt att vi utrustats med olika möjligheter att uppleva lust och hjälpa varandra till våra speciella glädjeämnen även om de råkar vara sexuella?
Jag kan inte förstå annat än att man bör hysa vördnad inför de sexuella lustkänslorna, tom om de skulle ha förvärvats genom emotionella skador.
Lars Ullerstam, De erotiska minoriteterna.

Döende systrar

I helgen har det varit systerskapshelg i samband med internationella kvinnodagen som inträffar imorrn [100 års jubileum]. För andra året anordnas det massa intressanta seminarium, föreläsningar, utställningar, teaterföreställningar och liknande. Jag försökte hinna med så mycket som möjligt och jag tycker verkligen det är inspirerande att lyssna på tankar och idéer som handlar om feminism och det fortsatta jämnställdhetsarbetet. Man pratar om samarbete, systerskap, pusha och stötta varandra...
Just nu tycker jag inte det händer speciellt mycket i gräsrotsnivå. Samhället är väldigt individualiserat och "vi" verkar ha svårt att hitta en gemensam plattform att mötas på.
Nåja... full av pepp cyklade jag hem igår och funderade på "systerskap", i teorin tycker jag idéen är jättebra och inspirerande. Men i praktiken, har jag nog aldrig kommit i kontakt med det. När jag tänker efter så finns det ingen som jag känner sån "systerskapskänsla" med... Vilket leder till att jag börjar tvivla på hela begreppet. Varför ska jag engagera mig när jag aldrig upplevt stöd från andra kvinnor när jag varit i kris?

När jag sedan cyklar iväg till kulturhuset för att ta del av söndagens föreläsningar slås jag av hur folktomt det är. Timme efter timme verkar dessa "engagerade själar" tycka det är vettigare att ligga hemma i soffan än att faktiskt ta del av andras kunskap och erfarenheter, något som sker 1 gång[!] om året. Jag sympatiserar med de engagerade kvinnor som försöker få igång intressanta samtal för en skara åhörare på 5-8 personer. Detta får mig att ifrågasätta systerskapstanken än mer... Dessa "systrar" som säger sig brinna för kvinnokampen är tydligen för upptagna att stirra i sin egna jävla navel för att komma iväg och visa sitt engagemang. För att dyka upp, lyssna och intressera sig för andra kvinnor är också ett synliggörande av kvinnors arbete.

Givetvis var det tre män med, som kallade sig feminister [GRATTIS!] En av männen var dessutom kurd, muslim, man OCH feminist!!! [undrar om man får pris för det?]
I vanlig ordning blir det alltid liiite bättre när en man gör något, än en kvinna. På denna föreläsning var det ganska många åhörare. De fnittrades, skrattades och nickades gott åt de tre männen som kommit till insikt om att det var feminister [GRATTIS igen]
De hade startat något slags nätverk där de träffades en lördag i månaden, mellan 17-19 [männen hade tydligen en stund över då] på en pub där de försökte prata om mansrollen[!?]
Men *hallefukkingluleja* vilken fantastiskt revolutionerande idé som verkligen kommer förändra samhällsstrukturerna.
*pustar ut och tackar för dess otroliga initiativ*

Sen har feminism och jämställdhetskampen otroligt lång väg att gå. Den verkar fortfarande fruktansvärt heteronormativ och man verkar allt som oftast utgå från en kärnfamilj när man pratar om förändringar och utveckling. Kvinnan är fortfarande kvinna i relation till mannen...

Ja jag låter väldans bitter just nu. Men jag är lite besviken. På alla dessa "engagerade" människor som bara verkar vara en drös... hycklare.

Hur korkade människor finns det?

Jag läste i en gammal bekants online-dagbok följande [hon hade läst en bok i somras skriven på 70-talet tror jag]:
"...och det stog något som jag tyckte var mycket träffande:
"Vi kvinnor är ämnade till att behaga, hetsa upp och tillfredställa den manliga arten.
Verkliga kvinnor vet detta." Jag känner ju hur väl det stämmer in på mig för när jag får göra just det så går det sådana underbara rysningar av välbehag längs min ryggrad... det går inte att beskriva det, men det är en känsla som jag inte vill vara utan."

Jag lägger mig inte i vad en enskild person tycker om eller inte, men att hävda att det är Verkliga kvinnor som kommit underfund med detta är bland det mest korkade jag hört! Sen kan jag knappt tro att det idag finns kvinnor som håller med om detta, skrämmande *jesses*. Det är när man generalliserar könsrollerna på det här sättet som gör att vi motarbetar oss själva. Om någon brud tycker om att passa upp på sin gubbe är det FINE, men att säga att "Verkliga kvinnor vet detta" vad uppnår man då?

Världens coolaste flata?

Jag började lyssna på "Gossip" för ett tag sen. Jag ÄLSKAR musiken! Den är så full av energi och sångerskan är något extra. Hennes pipa kan fängsla vem som helst. Efter att lyssnat lite på texterna började jag googla gruppen och blev helt störtförälskad i Beth Ditto. Hon kämpar och är sig själv ut i fingerspetsarna. Jag är fortfarande putt över att jag missade deras spelning på Hultsfred, hade gärna smittats av hennes energi och dansat gärnet. De har nyligen släppt en ny skiva "Music for men" som är toppen!

Det är jääävligt enkelt för en sån som Blondinbella att skriva ett skitnödigt inlägg på sin blogg om att vi ska vara nöjda med våra kroppar även om vi inte är perfekta och krydda det hela med en egentagen bikinibild där hon är så smal, utan en bristning, finne eller annan ojämnhet i sikte. Visst det är ju toppen att hon uppmuntrar unga tjejer att vara nöjda med sig själva, men det är så lätt att säga när man är en naturlig skönhet.

Beth Ditto svettas så sminket rinner, hon trycker ner sin feta kropp i tajta kläder, hon är lesbisk och feminist. Hon är så som vi kvinnor inte riktigt ska vara med bilringar, hår under armarna, hängmage och en provokativ attityd DESSUTOM är hon faktiskt NÖJD med sig själv, hör och häpna! Kvinnor ska helst vara SLÄTA, inge hår någonstans, inga gropar eller fettveck, inge som dallrar eller hänger. Hellst ska allt vara slätt! Vi ska dessutom ha dåligt samvete över allt gott vi äter [fikan ska hellst inledas med "... jag borde inte"], alla träningpass vi väljer bort för annat skoj, oroa oss över rynkor och dyker det upp ett hårstrå så ska det väck illa kvickt!

Det slog mig åter när vi var på Liseberg i helgen att de flesta tjejer ser ut att vara stöpa i samma form. De har samma kroppshållning, likadana kläder, frisyrer, smink, handväskor... Jag ser inte skillnad på dem. Jag älskar människor som visar sin personlighet, hur fult det än må vara är det snyggt bara för att det säger något.

Hur egensinnig och självständig jag än vill/försöker vara så blir livet så mycket enklare om man väljer sina förebilder. För alla har väl förebilder? Det är få [om några] offentliga personer som kommer upp i hennes coolhetsgrad.
Ditto 0
Ditto 1
Ditto 2

Jag säger som Proust: "Män som saknar fantasi bör få hålla till godo med kvinnor som äger klassisk skönhet."

Fierce!

Fy fasiken va jag skrattade när jag kollade på den videon, helt underbar! Miss Platnum är cool som få, hon är min nya idol *s*
Fast jag varnar för att man får låten på hjärnan och går och småsjunger "Give me the food.." hela dagen ;)

UPPDAT!
Den här låten är bättre och snyggare video om än inte lika rolig. Miss Platnums musik är inget musikalisk mästerverk men perfekt att vicka rumpan till medan man diskar eller bakar bullar:)

Lyssna!

Har ni inte lyssnat på Nour El-Refais sommarprat så gör det, NU! Inte sen, nu med basta!
Jag gillar henne skarpt och hon är verkligen en förebild, jag vill genast bli kompis med henne när jag hör henne prata, så klok och så bra!
Nöjespanelen citerade även henne imorse när de pratade om humor; "När en kvinna inte skrattar åt en mans skämt är det för att hon inte förstår skämtet. När en man inte skrattar åt en kvinnas skämt är det för att kvinnan är tråkig..." Det ligger så mycket i det och jag tror det gäller mycket annat än bara humorscenen.

Lisa Magnusson har skrivit ännu en klockren krönika. Jag som generellt är emot förbud tycker givetvis att man ska avkriminalisera knark. Fast jag avskyr alla former av droger. Jag har inte ens testat något starkare än cigaretter och alkohol, jag vet även hur lätt det är att hamna i beroendesituationer oavsett vad det är. Men jag tror inte vi kan få människor att sluta knarka genom förbud, vill de ta droger så kommer de göra det. De som missbrukar ska givetvis få hjälp att sluta, om de vill. Det går inte att hjälpa människor som inte vill ha hjälp. Och om vi nu bryr oss om dessa sprutnarkomaner VARFÖR skulle de inte kunna få rena sprutor för? Som sagt Magnusson säger det mesta i krönikan :)

Jag avskyr moraltanter, normofober, lycklighetsfaschister och annat frälst trams. Vafan vi lever bara en gång kan vi inte få göra som vi vill då? Är det så jävla farligt att vara dysterkvist ibland? Imorse hade de släpat fram en gamal tant till Godmorgon sverige som givetvis hade skrivit en bok om hur man blev glad, lycklig och allt sånt där som vi alla strävar efter. Det hetter tydligen positiv psykologi, jag höll på att kräkas.
Öppna ögonen, se dig omkring, är det ett paradis vi lever i? Knappast! Jag tänker inte vara tacksam över att djur plågas dagligen för att nån fet gubbe ska få njuta av sin biff med beasås, jag tänker inte vakna med ett solskensleende och begrunda att barn svälter ihjäl på andra sidan jorden medan vi i västvärlden slänger mat som är helt ätduglig, jag tänker inte nynna fram alla orättvisor och all oförrätt som pågår här och nu och tycka att livet är fantastiskt.
MEN man kan använda den energin till att försöka göra något åt det. Bara för att jag inte går ut och "Väljer glädje" ála Kaj Pollak så kan jag vara tillfreds med livet med alla gråzoner som det innefattar. Livet är farligt, dödligt rent utav. Men även de som inte vågar leva kommer att dö, det är en sak som är säker.