Showing posts with label Film. Show all posts
Showing posts with label Film. Show all posts
Tuesday, May 4, 2010
appropå...
... saker i det lilla som betyder mycket. Jag fick ett paket på posten, med en filmbox med en av mina absoluta favoritregissörer. Ända sedan jag såg Vampyrernas natt har Roman Polanski legat mig varmt om hjärtat. Repulsion är ett mästerverk som få andra filmer kan mäta sig med, att kunna förmedla ångest och vansinne på ett bättre sätt är knappt möjligt, de flesta av hans filmer är underbara.
Det pratas om Polanski. Han är tydligen en våldtäksman. Jag vet egentligen för lite för att uttala mig om själva händelsen i fråga, jag vet att det var väldigt längesedan och ibland kanske man helt enkelt måste släppa taget om saker och ting. Men jag vet också att jag är totalt färgad av Polanskis genialitet. Jag skulle aldrig kunna ta ställning helt objektivt i den frågan för att jag är förförd av hans kreativitet. Det är inget jag är "stolt" över, men jag är medveten om det. För det är väl så att vi alla är färgade av diverse faktorer i våra hyllningar och dömande av andra människor. Polanski kanske våldtog den där tjejen, eller kanske inte. Jag älskar hans filmer och jag beundrar honom fortfarande.
Tusen tack far, som jag också beundrar, för den omtänksamma presenten!
Sunday, April 25, 2010
Jag är så otroligt förförd av Charlie Kaufman som regissör och manusförfattare, han är fullkomligt briljant! Jag blir alldeles hänförd när jag ser verk av såna begåvade människor. Eternal sunshine on the spotless mind är en av mina favoritfilmer och jag vet att jag tjatat om Synecdohe, New York förut, men den är mer magisk ju mer man ser. Slutscenen kan jag se om och om igen, den berör mig lika mycket varje gång...
What was once before you - an exciting, mysterious future - is now behind you. Lived; understood; disappointing. You realize you are not special. You have struggled into existence, and are now slipping silently out of it. This is everyones experience. Every single one. The specifics hardly matter. Everyone is everyone. So you are Adele, Hazel, Claire, Olive. You are Ellen. All her meager sadnesses are yours; all her loneliness; the gray, straw-like hair; her red raw hands. Its yours. It is time for you to understand this.
Walk.
As the people who adore you stop adoring you; as they die; as they move on; as you shed them; as you shed your beauty; your youth; as the world forgets you; as you recognize your transience; as you begin to lose your characteristics one by one; as you learn there is no-one watching you, and there never was, you think only about driving - not coming from any place; not arriving any place. Just driving, counting off time. Now you are here, it's 7:43. Now you are here, it's 7:44. Now you are...
Gone.
Apologize.
Ask her if you can put your head on her shoulder.
Die.
What was once before you - an exciting, mysterious future - is now behind you. Lived; understood; disappointing. You realize you are not special. You have struggled into existence, and are now slipping silently out of it. This is everyones experience. Every single one. The specifics hardly matter. Everyone is everyone. So you are Adele, Hazel, Claire, Olive. You are Ellen. All her meager sadnesses are yours; all her loneliness; the gray, straw-like hair; her red raw hands. Its yours. It is time for you to understand this.
Walk.
As the people who adore you stop adoring you; as they die; as they move on; as you shed them; as you shed your beauty; your youth; as the world forgets you; as you recognize your transience; as you begin to lose your characteristics one by one; as you learn there is no-one watching you, and there never was, you think only about driving - not coming from any place; not arriving any place. Just driving, counting off time. Now you are here, it's 7:43. Now you are here, it's 7:44. Now you are...
Gone.
Apologize.
Ask her if you can put your head on her shoulder.
Die.
Subscribe to:
Posts (Atom)