George Carlin är en av mina idoler. Hans spetsfundigheter roar mig även under de dystraste stunderna och oftast lyckas ett monotont gnisslande i min hjärna lossna och nya tankar kommer :)
Jag har varit en trädkramare och ARG över att folk inte valt att leva som mig, det är jag inte längre. Jag har nog tidigare överskattat min betydelse i det STORA och förminskat mitt värde i det LILLA.
Galor, rosetter, manifestationer och dyligt har alltid stått mig upp i halsen. Många av mina värderingar och filosofiska tankar har ändrat sig mycket under årens lopp. Idag tror jag på att ta hand om sig själv i första hand (och gärna någon annan, som Carlin nämner i slutet). För tar vi hand om oss själva, måste även det leda till att andra får det bättre. Jag är helt övertygad om det. Jag är inte så naiv så jag tror att jag eller någon annan människa varken kan förgöra eller rädda världen. Men vi kan alla göra saker i det lilla, som betyder något för någon.
Friday, April 30, 2010
Sunday, April 25, 2010
Jag är så otroligt förförd av Charlie Kaufman som regissör och manusförfattare, han är fullkomligt briljant! Jag blir alldeles hänförd när jag ser verk av såna begåvade människor. Eternal sunshine on the spotless mind är en av mina favoritfilmer och jag vet att jag tjatat om Synecdohe, New York förut, men den är mer magisk ju mer man ser. Slutscenen kan jag se om och om igen, den berör mig lika mycket varje gång...
What was once before you - an exciting, mysterious future - is now behind you. Lived; understood; disappointing. You realize you are not special. You have struggled into existence, and are now slipping silently out of it. This is everyones experience. Every single one. The specifics hardly matter. Everyone is everyone. So you are Adele, Hazel, Claire, Olive. You are Ellen. All her meager sadnesses are yours; all her loneliness; the gray, straw-like hair; her red raw hands. Its yours. It is time for you to understand this.
Walk.
As the people who adore you stop adoring you; as they die; as they move on; as you shed them; as you shed your beauty; your youth; as the world forgets you; as you recognize your transience; as you begin to lose your characteristics one by one; as you learn there is no-one watching you, and there never was, you think only about driving - not coming from any place; not arriving any place. Just driving, counting off time. Now you are here, it's 7:43. Now you are here, it's 7:44. Now you are...
Gone.
Apologize.
Ask her if you can put your head on her shoulder.
Die.
What was once before you - an exciting, mysterious future - is now behind you. Lived; understood; disappointing. You realize you are not special. You have struggled into existence, and are now slipping silently out of it. This is everyones experience. Every single one. The specifics hardly matter. Everyone is everyone. So you are Adele, Hazel, Claire, Olive. You are Ellen. All her meager sadnesses are yours; all her loneliness; the gray, straw-like hair; her red raw hands. Its yours. It is time for you to understand this.
Walk.
As the people who adore you stop adoring you; as they die; as they move on; as you shed them; as you shed your beauty; your youth; as the world forgets you; as you recognize your transience; as you begin to lose your characteristics one by one; as you learn there is no-one watching you, and there never was, you think only about driving - not coming from any place; not arriving any place. Just driving, counting off time. Now you are here, it's 7:43. Now you are here, it's 7:44. Now you are...
Gone.
Apologize.
Ask her if you can put your head on her shoulder.
Die.
Saturday, April 24, 2010
Tyngd
Livet känns som att klättra uppför ett stup. Brant och utan slut.
Tungt att andas. Skrubbade blåslagna knän.
Jag släpper taget, hänger i livlinan och väntar på att någon drar upp mig.
We are like garbage of time
And we are senseless as we dry
Not like your old frigid wine
If we're here we'll make it fine
If it comes out the way we trust
Like a scarred old fatal lust
It's a way to shut it out
Or to see what it's about
We are the hearts of recycled faith
Like ghosts in this united state
Always lost in something great
We'll have to taste it while we wait
Oh mister ruler of the world
You are the worst they/we ever heard
While you persecute your dream
We are sunburned by your gleam
Flow my ashes slowly
Flow my ashes slow
Tungt att andas. Skrubbade blåslagna knän.
Jag släpper taget, hänger i livlinan och väntar på att någon drar upp mig.
We are like garbage of time
And we are senseless as we dry
Not like your old frigid wine
If we're here we'll make it fine
If it comes out the way we trust
Like a scarred old fatal lust
It's a way to shut it out
Or to see what it's about
We are the hearts of recycled faith
Like ghosts in this united state
Always lost in something great
We'll have to taste it while we wait
Oh mister ruler of the world
You are the worst they/we ever heard
While you persecute your dream
We are sunburned by your gleam
Flow my ashes slowly
Flow my ashes slow
Tuesday, April 20, 2010
VårRisotto
Även om de hotar med regn och snö de närmaste dagarna får man väl säga att våren kommit. Det är något meditativt att röra risotto och gott blir det oftast.
Risotto Primavera
1 msk olivolja
1 gul lök, hackad
1 1/2 c arborioris
4 c veg. buljong
4 msk soyadryck
6 rostade vitlöksklyftor [rosta i ugnen]
1 c canellinibönor
1 avokado
2 msk citron
2 msk bjäst
1-2 sparris, hackad
2 msk gräslök
2 msk persilja
1 tsk timjan
salt & peppar
Börja med att fräsa löken i oljan, tillsätt riset. Blanda buljongen och soyadrycken. Skopa i en del i riset, koka under omrörning, tillsätt mer vätska när det kokat in. Fortsätt rör som när du gör en vanlig risotto till riset är genomkokt.
Blanda vitlöken, bönorna, avokadon, citron och bjäst i en mixer och puréea. När riset är kokt vänd ner bönröran. tillsätt sparrisen och värm i fem minuter. Rör i färska kryddor, salta och peppra. Servera med sallad.
En god start på dagen...
Det smakar lite extra bra att äta något som lämnar en god doft efter sig i köket på morgonen, nybakat eller våfflor är favoriter. De här våfflorna är inte så sötgoa så förhoppningsvis står man sig några timmar på dem. Låt dem vara någon minut extra i järnet så de blir krispiga o goa, och som vanligt, frys in de som blir över och värm i brödrosten när du är sugen...
FrullVåfflor
6-8 st.
2 1/2 fullkornsmjöl
1 1/2 dl vetemjöl
0.8 dl havregryn
0.8 dl krossade linfrön
2 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
nypa salt
5 dl växtdryck
2 msk olja
1 msk socker
Rör ihop de torra ingredienserna, tillsätt sedan det blöta. Verkar smeten tjock kan du spä med lite vetten eller växtdryck. Grädda och ät med färsk frukt och kanske lite sirap.
Godmorgon!
Monday, April 19, 2010
"Om jag ändå vore smaaaal"
Hur patetiskt är inte detta? Jag funderade en hel del kring mål i livet efter att ha hört ett radioprogram om det i påskas. Jag blir lite beklämd att det populäraste målet enligt siten är att gå ner i vikt? Jag fattar inte hur det ens kan vara ett _mål_ i livet? Vad händer sen liksom när du gått ner i vikt, skjuts det fyrverkerier ur arslet på dig eller?
Idag på träningen var det tre(!) benrangel som hoppade av cyklarna för de var så slutkörda, en höll på att svimma. Jag funderade kring korkade saker människor (brudar) gör för att bli skinnybitches och om det verkligen är värt det...
1. Sluta äta helt, eller delvis, tex. sluta äta kolhydrater. Jag misstänker att du är ganska dum i huvet redan vid beslutet att göra det och du kommer garanterat bli ännu mer DUM I HUVUDET efter ett tag. Vår fina lilla hjärna behöver kolhydrater, den fullkomligt älskar detta bränsle. Även om det verkar som att det inte finns någon som hellst status i intelligens och smarthet så kan man ju undra om det verkligen är värt det...
2. Specialtillverkade soppor. [do I need to say more?]
3. Dieta/Banta [bara det är dumt] men att dessutom träna är jäääävligt dumt. Du kommer inte orka någonting, och din kropp kommer förr eller senare säga ifrån, slutar du inte på en bår på väg till ambulansen kan du få bestående skador.
4. Sluta äta fett. Urbota dumt då din kropp behöver det som smörjmedel. En kost utan fett kan ge bestående tarmskador för resten av livet. Låter det kul?
5. Bantningspiller. De flesta har diarréer som biverkningar, och jag vet inte, själv är jag inte överförtjust i att bajja byxan liksom...
Jag började träna ganska mycket för några år sedan. Det är det enda som hjälper mig att inte falla i djupa depressioner eller svår ångest. Jag önskar att de som skriver och lovordar fysisk träning skulle fokusera mer på det. Jag tränar fortfarande ganska mycket, trots det kommer jag aldrig förstå mig på "gymkulturen" som sådan, jag tycker den är fullkomligt vansinnig många gånger. Men jag tycker man kan se vilka tjejer som är där av "fel" anledningar. De som när som helst kan falla ihop i en liten hög. Det är färglösa, glädjelösa, hålögda och lite sorgsna.
Personligen vill jag bara skrika ett stort jävla FUCKYOU till NORMOPATIN, duktighetsfascism, smalhetshetsen, trygghetsnarkomanin och allt annat jävla skit som finns överallt... Fan om folk skulle sluta ta sig själva på så stort allvar, skulle vi inte ha en smula roligare då, eller?
Tillbaka till mål i livet. Mitt mål kommer alltid vara kunskap och frihet. Vad som händer på vägen kommer alltid vara ett medel för att nå målet.
Idag på träningen var det tre(!) benrangel som hoppade av cyklarna för de var så slutkörda, en höll på att svimma. Jag funderade kring korkade saker människor (brudar) gör för att bli skinnybitches och om det verkligen är värt det...
1. Sluta äta helt, eller delvis, tex. sluta äta kolhydrater. Jag misstänker att du är ganska dum i huvet redan vid beslutet att göra det och du kommer garanterat bli ännu mer DUM I HUVUDET efter ett tag. Vår fina lilla hjärna behöver kolhydrater, den fullkomligt älskar detta bränsle. Även om det verkar som att det inte finns någon som hellst status i intelligens och smarthet så kan man ju undra om det verkligen är värt det...
2. Specialtillverkade soppor. [do I need to say more?]
3. Dieta/Banta [bara det är dumt] men att dessutom träna är jäääävligt dumt. Du kommer inte orka någonting, och din kropp kommer förr eller senare säga ifrån, slutar du inte på en bår på väg till ambulansen kan du få bestående skador.
4. Sluta äta fett. Urbota dumt då din kropp behöver det som smörjmedel. En kost utan fett kan ge bestående tarmskador för resten av livet. Låter det kul?
5. Bantningspiller. De flesta har diarréer som biverkningar, och jag vet inte, själv är jag inte överförtjust i att bajja byxan liksom...
Jag började träna ganska mycket för några år sedan. Det är det enda som hjälper mig att inte falla i djupa depressioner eller svår ångest. Jag önskar att de som skriver och lovordar fysisk träning skulle fokusera mer på det. Jag tränar fortfarande ganska mycket, trots det kommer jag aldrig förstå mig på "gymkulturen" som sådan, jag tycker den är fullkomligt vansinnig många gånger. Men jag tycker man kan se vilka tjejer som är där av "fel" anledningar. De som när som helst kan falla ihop i en liten hög. Det är färglösa, glädjelösa, hålögda och lite sorgsna.
Personligen vill jag bara skrika ett stort jävla FUCKYOU till NORMOPATIN, duktighetsfascism, smalhetshetsen, trygghetsnarkomanin och allt annat jävla skit som finns överallt... Fan om folk skulle sluta ta sig själva på så stort allvar, skulle vi inte ha en smula roligare då, eller?
Tillbaka till mål i livet. Mitt mål kommer alltid vara kunskap och frihet. Vad som händer på vägen kommer alltid vara ett medel för att nå målet.
Sunday, April 11, 2010
Saker man kan göra...
... när man egentligen borde plugga, men litteraturen är så tråkig att man knappt orkar hålla sig vaken. Mycket trevligare att baka och sitta i solen och fika. Och eftersom jag får så lite kärlek får jag kräva den av chokladen istället. Vi har ett ömsesidigt, långvarigt, stabilt förhållande - chokladen och jag.
Jag testade ett recept på chokladkakor med balsamvinäger smak. De blev helt okej, men ingen favorit. Favoritchokladkakorna är fortfarande dessa!
Så gjorde jag ett gäng muffinsar, denna gång med ingefära och lingon *nomnom*
Igår gjorde jag crepes, har varit sugen på det i en evighet. Receptet sa shiitakesvamp och jag kom hem med portabella, men men gott blev det iaf ;) Tänk va mycket gott det finns som man vill hinna äta innan man dör, förstår inte folk som äter samma sak dagarna i ända...
Amaranth
Dom goa små kornen jag använder alldeles för sällan. Här är de kokta som en polenta tillsammans med purjo och rostade champinjoner. Underbar vårlunch tillsammans med lite bröd med någon god bönröra på.
Amaranthpolenta med rostad svamp
2 port.
ca 200 g champinjoner, skivade
1/2 msk olja
1 msk balsamvinäger
1 vitlöksklyfta
1/4 tsk korander
salt & peppar
Blanda allt och rosta 20 min i 220 °c tills svampens kanter börjar mörkna något och all vätska försvunnit.
olja
ca 10 cm purjo, skivad
1 c amarant
1 1/2 c buljong
ev. salt
fräs löken mjuk i oljan, tillsätt amaranth och buljong. Koka till vätskan försvunnit och du fått en grötliknande konsistens, ca 30 min. Smaka av med salt och ev. lite citron.
Skölj under tiden ruccola och lägg på tallriken. Häll sedan på amaranthen, svampen, garnera med lite gräslök och pumpafrön eller walnötter.
Råris- SötpotatisTorte
Färggranna lager med goda grönsaker. Festligt och gott, jag frös in överblivna tårtbitar som är lätta att ta fram när andan faller på.
Råris- SötpotatisTorte
Ris
1 3/4 c råris, skölj innan kokning
4 c buljong [alt. vatten]
en nypa salt
Koka riset i en timme ungefär, rör sedan i
2 msk tahini
Sötpotatisfyllning
500 g sötpotatis
500 g morötter [originalreceptet sa enbart 1 kg sötpotatis]
1 tsk sesamolja
en nypa salt
4 msk pecannötter
Skala och skär potatisen och morötterna i mindre bitar. Blanda potatisen och morötterna med olja och salt, rosta i 225°c tills de är mjuka, ca 50 min. Mixa tillsammans med pecannötterna.
Grönlagret
1/2 tsk sesamolja
1 lök, hackad
500 g broccoli [originalreceptet sa "collard greens" men det går knappt att få tag på så använd valfri god grönsak, grönkål eller spenat funkar säkerligen utmärkt...]
salt
Stek löken i oljan, tillsätt grönsakerna, mixa med stavmixer.
Olja en rund form. Tryck ut hälften av riset i botten, därefter sötpotatisen, sedan det gröna lagret och sist resten av riset. Baka i 190°c i ungefär 30 min. Låt stå och "sätta sig" 10 minuter innan du skär bitar. Jag serverade en vitlökssås till och det smakade mumma!
Tuesday, April 6, 2010
Choklad-ÖlVåffla
Det blev inget våffelmaraton på våffeldagen, men jag testade ett nytt recept och blev förälskad. Underbart god efterrättsvåffla med choklad och öl.
Choklad- Ölvåfflor
1 1/3 c mjöl
1/3 c kakao
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
1/2 c socker
1 c växtdryck
2/3 c porter
4 msk olja
1 tsk vaniljsocker
Blanda de torra ingredienserna och vänd sedan ner det blöta. Grädda i våffeljärn. Servera med en chokladsås och en cashewnötsås.
Wednesday, March 24, 2010
Rösti med morots- och apelsinpurée
I originalreceptet står det vildris, men jag bytte ut det mot hel havre. Har du ingetdera hemma kan du nog ersätta det med valfritt gryn med lite nötaktig smak. Många gånger jag gjort Rösti har det bara blivit "rivenpotatisröra" av hela skiten, men denna gång lyckades det riktigt bra, och gott blev det. Ät med bönor/linser/groddar samt gröna grönsaker om du vill få i dig tillräckligt med näringsämnen.
PotatisRösti
50 g hel havre, kokt men med lite tuggmotstånd kvar alt. vildris
900 g potatis, kokt 15 min med skal, skala eventuellt efter kokning
olja
1 tsk senapsfrön
1 tsk timjan
1 lök, hackad
salt & peppar
Riv den kokta potatisen grovt, blanda med havren. Hetta upp oljan och stek senapsfrön till de "poppar", tillsätt lök. Rör ihop med potatisen. Smaka av med salt och peppar. Hetta upp en panna och häll i potatissmeten, platta till och låt steka i 10 min. Lägg på en tallrik och vänd, skjut sedan ner "kakan" i pannan igen och stek andra sidan i 10 minuter.
Morots- Apelsinpurée
1 apelsin
350 g morötter
Koka morötterna med en bit apelsinskal till den är mjuk, ca 10 minuter. Pressa apelsinen och mixa med morötterna, späd eventuellt med lite vatten.
Monday, March 22, 2010
Tjocksmock
Jag fyller frysen med matlådor men saknar inspiration att fota och lägga upp på bloggen. Humöret åker berg och dalbana och jag funderade en sekund på om vintertröttheten övergick på direkten till vårtrötthet?
Julia Scott verkar ju vara en ganska förnuftig person och jag brukar läsa hennes blogg. Just nu verkar hon mest skriva om att vara tjock. Och visst det kanske behövs som en motvikt till vikthetsen och många verkar ju uppenbarligen överösa henne med komplimanger om hur modigt det är att "outa" sin vikt, sitt BMI och vilken grad av övervikt man har. Hon har också startat sajten "kroppsbilder" där "vanliga" människor kan skicka in bilder på sig själva, skriva sin vikt... och ja ni förstår.
Själv är jag skeptisk till liknande projekt. Vill vi [kvinnor/tjejer/flickor/damer] komma ifrån objektifieringen av oss måste vi själva sluta se oss som objekt. En sida som kroppsbilder kommer ju enbart fokusera på den yttre kroppen och vilken siffra som står på vågen. Hur skulle det förändra något, egentligen? Vem bryr sig om vad jag väger, vilket BMI jag har och hur jag ser ut i bikini?
När jag var på semester i cap d'agde gick alla omkring nakna. Det fanns lika många olika former som det fanns människor. Ingen verkade skämmas och ingen verkade bry sig speciellt mycket om hur andra såg ut. Precis som när det gäller sexualitet verkar det ligga en massa skam i hur vi ser på våra egna kroppar. Jag undrar hur ett samhälle utan skam skulle se ut, är det ens möjligt? Det känns iaf väldigt eftersträvansvärt.
Apropå skam och skuld läste jag några kloka rader häromdagen:
Mitt sista argument för de sexuella minoriteterna må bli patetiskt. Vi människor är alla små kryp, som är utkastade i ett väldigt kosmos på en liten planet utan att veta varför, och vi förintas alla inom kort. Våra villkor är hårda, och vi är alla utsatta för en plågsam ångest, trots de religiösa bekvämlighetsinrättningarna. Ångest inför mörker, intigheten och oändligheten bakom och framför denna lilla episod, som kallas liv. Människovarandet har en dyster inramning. Vår enda trygghet är att vi alla delar samma eländiga villkor. Vi har varandra och vi har lite sällskap under livsepisoden. Vi människor har också alla utrustats med förmågan att känna glädje. En av dessa glädjeämnen är sexualiteten, och den glädje som härrör ur denna källa är så genomgripande, att den ibland får oss att tillfälligt glömma intighetsperspektivet.
Varför skall vi människor i denna belägenhet göra tillvaron ännu svårare för varandra? Borde vi inte i stället glädja oss åt att vi utrustats med olika möjligheter att uppleva lust och hjälpa varandra till våra speciella glädjeämnen även om de råkar vara sexuella?
Jag kan inte förstå annat än att man bör hysa vördnad inför de sexuella lustkänslorna, tom om de skulle ha förvärvats genom emotionella skador.
Lars Ullerstam, De erotiska minoriteterna.
Julia Scott verkar ju vara en ganska förnuftig person och jag brukar läsa hennes blogg. Just nu verkar hon mest skriva om att vara tjock. Och visst det kanske behövs som en motvikt till vikthetsen och många verkar ju uppenbarligen överösa henne med komplimanger om hur modigt det är att "outa" sin vikt, sitt BMI och vilken grad av övervikt man har. Hon har också startat sajten "kroppsbilder" där "vanliga" människor kan skicka in bilder på sig själva, skriva sin vikt... och ja ni förstår.
Själv är jag skeptisk till liknande projekt. Vill vi [kvinnor/tjejer/flickor/damer] komma ifrån objektifieringen av oss måste vi själva sluta se oss som objekt. En sida som kroppsbilder kommer ju enbart fokusera på den yttre kroppen och vilken siffra som står på vågen. Hur skulle det förändra något, egentligen? Vem bryr sig om vad jag väger, vilket BMI jag har och hur jag ser ut i bikini?
När jag var på semester i cap d'agde gick alla omkring nakna. Det fanns lika många olika former som det fanns människor. Ingen verkade skämmas och ingen verkade bry sig speciellt mycket om hur andra såg ut. Precis som när det gäller sexualitet verkar det ligga en massa skam i hur vi ser på våra egna kroppar. Jag undrar hur ett samhälle utan skam skulle se ut, är det ens möjligt? Det känns iaf väldigt eftersträvansvärt.
Apropå skam och skuld läste jag några kloka rader häromdagen:
Mitt sista argument för de sexuella minoriteterna må bli patetiskt. Vi människor är alla små kryp, som är utkastade i ett väldigt kosmos på en liten planet utan att veta varför, och vi förintas alla inom kort. Våra villkor är hårda, och vi är alla utsatta för en plågsam ångest, trots de religiösa bekvämlighetsinrättningarna. Ångest inför mörker, intigheten och oändligheten bakom och framför denna lilla episod, som kallas liv. Människovarandet har en dyster inramning. Vår enda trygghet är att vi alla delar samma eländiga villkor. Vi har varandra och vi har lite sällskap under livsepisoden. Vi människor har också alla utrustats med förmågan att känna glädje. En av dessa glädjeämnen är sexualiteten, och den glädje som härrör ur denna källa är så genomgripande, att den ibland får oss att tillfälligt glömma intighetsperspektivet.
Varför skall vi människor i denna belägenhet göra tillvaron ännu svårare för varandra? Borde vi inte i stället glädja oss åt att vi utrustats med olika möjligheter att uppleva lust och hjälpa varandra till våra speciella glädjeämnen även om de råkar vara sexuella?
Jag kan inte förstå annat än att man bör hysa vördnad inför de sexuella lustkänslorna, tom om de skulle ha förvärvats genom emotionella skador.
Lars Ullerstam, De erotiska minoriteterna.
Sunday, March 14, 2010
RotselleriSaffran med Kikisar
Jag hittade saffran hos min far som gått ut 2007, men jag är inte så knusslig när det gäller datummärkning. Och det smakade faktiskt saffran och jag blev inte sjuk heller :)
SaffransRotselleri med Kikärtor
[måtten är något höftade]
1 c buljong
1 pkt saffran
olja
1 gul lök, finhackad
2-3 c rotselleri, skurna i rätt stora bitar
1-2 c kokta kikärtor [jag använde små bruna]
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 msk kapris
1 nypa chiliflagor
en skvätt citron eller lime
persilja
Fräs löken tillsätt saffran och låt det fräsa ett tag. Tillsätt allt utom citron och persilja, koka under lock till rotsellerin är klar, ca 20 min. Rör i citron och persilja, smaka av med salt och peppar. Jag åt det med quinoa och rivna morötter, inte alls tokigt!
Wednesday, March 10, 2010
Linser
"The Hurt Locker" kammade hem en del statyeter på Oscarspektaklet. Att det skulle ta så innihellskotta lång tid för Hollywood att belöna en kvinnlig regissör är ju fantastiskt i sig. Filmen är verkligen bra och det förtjänar varenda gubbe.
Jag hörde att Plura lagade mat i bar överkropp i sitt nya matlagningsprogram. Funderar över hur "långt" gubbarna får gå i köket i jämförelse med kvinnor? Jag vill inte ens veta vilket ramaskri det skulle bli om en kvinnlig motsvarighet slängde ihop en kallops i bikini...
Nåja lite mat...

TamarindLinser
sötmustiga linser
3 msk olja
3 vitlöksklyftor, finhackade
1,5 cm ingefära
1 lök, finhackad
1 tsk garam masala
1/2 tsk hel kummin
cayenne
1 c linser [en sort som inte kokas sönder]
2 c buljong
2 tsk tamarindpasta
1 msk sötning
2 msk tomatpuré
salt & peppar
Fräs vitlök, ingefära i olja en stund. Tillsätt löken. Rör i kryddorna. Tillsätt linser och buljong. Koka under lock 25-30 minuter till linserna sugit åt sig vätskan. Rör i resterande ingredienser och smaka av.
Jag serverade det med en puré gjord på majrovor, kålrot och kokosmjölk. Samt ett underbart gott hembakt bröd.
Annika Lantz är så bra, hon sätter alltid ironiska uttryck på saker jag tänkt. Lyssna, lyssna lyssna på henner program!
Jag hörde att Plura lagade mat i bar överkropp i sitt nya matlagningsprogram. Funderar över hur "långt" gubbarna får gå i köket i jämförelse med kvinnor? Jag vill inte ens veta vilket ramaskri det skulle bli om en kvinnlig motsvarighet slängde ihop en kallops i bikini...
Nåja lite mat...
TamarindLinser
sötmustiga linser
3 msk olja
3 vitlöksklyftor, finhackade
1,5 cm ingefära
1 lök, finhackad
1 tsk garam masala
1/2 tsk hel kummin
cayenne
1 c linser [en sort som inte kokas sönder]
2 c buljong
2 tsk tamarindpasta
1 msk sötning
2 msk tomatpuré
salt & peppar
Fräs vitlök, ingefära i olja en stund. Tillsätt löken. Rör i kryddorna. Tillsätt linser och buljong. Koka under lock 25-30 minuter till linserna sugit åt sig vätskan. Rör i resterande ingredienser och smaka av.
Jag serverade det med en puré gjord på majrovor, kålrot och kokosmjölk. Samt ett underbart gott hembakt bröd.
Annika Lantz är så bra, hon sätter alltid ironiska uttryck på saker jag tänkt. Lyssna, lyssna lyssna på henner program!
Sunday, March 7, 2010
Döende systrar
I helgen har det varit systerskapshelg i samband med internationella kvinnodagen som inträffar imorrn [100 års jubileum]. För andra året anordnas det massa intressanta seminarium, föreläsningar, utställningar, teaterföreställningar och liknande. Jag försökte hinna med så mycket som möjligt och jag tycker verkligen det är inspirerande att lyssna på tankar och idéer som handlar om feminism och det fortsatta jämnställdhetsarbetet. Man pratar om samarbete, systerskap, pusha och stötta varandra...
Just nu tycker jag inte det händer speciellt mycket i gräsrotsnivå. Samhället är väldigt individualiserat och "vi" verkar ha svårt att hitta en gemensam plattform att mötas på.
Nåja... full av pepp cyklade jag hem igår och funderade på "systerskap", i teorin tycker jag idéen är jättebra och inspirerande. Men i praktiken, har jag nog aldrig kommit i kontakt med det. När jag tänker efter så finns det ingen som jag känner sån "systerskapskänsla" med... Vilket leder till att jag börjar tvivla på hela begreppet. Varför ska jag engagera mig när jag aldrig upplevt stöd från andra kvinnor när jag varit i kris?
När jag sedan cyklar iväg till kulturhuset för att ta del av söndagens föreläsningar slås jag av hur folktomt det är. Timme efter timme verkar dessa "engagerade själar" tycka det är vettigare att ligga hemma i soffan än att faktiskt ta del av andras kunskap och erfarenheter, något som sker 1 gång[!] om året. Jag sympatiserar med de engagerade kvinnor som försöker få igång intressanta samtal för en skara åhörare på 5-8 personer. Detta får mig att ifrågasätta systerskapstanken än mer... Dessa "systrar" som säger sig brinna för kvinnokampen är tydligen för upptagna att stirra i sin egna jävla navel för att komma iväg och visa sitt engagemang. För att dyka upp, lyssna och intressera sig för andra kvinnor är också ett synliggörande av kvinnors arbete.
Givetvis var det tre män med, som kallade sig feminister [GRATTIS!] En av männen var dessutom kurd, muslim, man OCH feminist!!! [undrar om man får pris för det?]
I vanlig ordning blir det alltid liiite bättre när en man gör något, än en kvinna. På denna föreläsning var det ganska många åhörare. De fnittrades, skrattades och nickades gott åt de tre männen som kommit till insikt om att det var feminister [GRATTIS igen]
De hade startat något slags nätverk där de träffades en lördag i månaden, mellan 17-19 [männen hade tydligen en stund över då] på en pub där de försökte prata om mansrollen[!?]
Men *hallefukkingluleja* vilken fantastiskt revolutionerande idé som verkligen kommer förändra samhällsstrukturerna.
*pustar ut och tackar för dess otroliga initiativ*
Sen har feminism och jämställdhetskampen otroligt lång väg att gå. Den verkar fortfarande fruktansvärt heteronormativ och man verkar allt som oftast utgå från en kärnfamilj när man pratar om förändringar och utveckling. Kvinnan är fortfarande kvinna i relation till mannen...
Ja jag låter väldans bitter just nu. Men jag är lite besviken. På alla dessa "engagerade" människor som bara verkar vara en drös... hycklare.
Just nu tycker jag inte det händer speciellt mycket i gräsrotsnivå. Samhället är väldigt individualiserat och "vi" verkar ha svårt att hitta en gemensam plattform att mötas på.
Nåja... full av pepp cyklade jag hem igår och funderade på "systerskap", i teorin tycker jag idéen är jättebra och inspirerande. Men i praktiken, har jag nog aldrig kommit i kontakt med det. När jag tänker efter så finns det ingen som jag känner sån "systerskapskänsla" med... Vilket leder till att jag börjar tvivla på hela begreppet. Varför ska jag engagera mig när jag aldrig upplevt stöd från andra kvinnor när jag varit i kris?
När jag sedan cyklar iväg till kulturhuset för att ta del av söndagens föreläsningar slås jag av hur folktomt det är. Timme efter timme verkar dessa "engagerade själar" tycka det är vettigare att ligga hemma i soffan än att faktiskt ta del av andras kunskap och erfarenheter, något som sker 1 gång[!] om året. Jag sympatiserar med de engagerade kvinnor som försöker få igång intressanta samtal för en skara åhörare på 5-8 personer. Detta får mig att ifrågasätta systerskapstanken än mer... Dessa "systrar" som säger sig brinna för kvinnokampen är tydligen för upptagna att stirra i sin egna jävla navel för att komma iväg och visa sitt engagemang. För att dyka upp, lyssna och intressera sig för andra kvinnor är också ett synliggörande av kvinnors arbete.
Givetvis var det tre män med, som kallade sig feminister [GRATTIS!] En av männen var dessutom kurd, muslim, man OCH feminist!!! [undrar om man får pris för det?]
I vanlig ordning blir det alltid liiite bättre när en man gör något, än en kvinna. På denna föreläsning var det ganska många åhörare. De fnittrades, skrattades och nickades gott åt de tre männen som kommit till insikt om att det var feminister [GRATTIS igen]
De hade startat något slags nätverk där de träffades en lördag i månaden, mellan 17-19 [männen hade tydligen en stund över då] på en pub där de försökte prata om mansrollen[!?]
Men *hallefukkingluleja* vilken fantastiskt revolutionerande idé som verkligen kommer förändra samhällsstrukturerna.
*pustar ut och tackar för dess otroliga initiativ*
Sen har feminism och jämställdhetskampen otroligt lång väg att gå. Den verkar fortfarande fruktansvärt heteronormativ och man verkar allt som oftast utgå från en kärnfamilj när man pratar om förändringar och utveckling. Kvinnan är fortfarande kvinna i relation till mannen...
Ja jag låter väldans bitter just nu. Men jag är lite besviken. På alla dessa "engagerade" människor som bara verkar vara en drös... hycklare.
Thursday, March 4, 2010
Zucchini Köfte med RödbetsBulgur
En variant av "boll" med riven zucchini som gör dem saftiga och goda. Välj själv om du vill fritera dem eller som jag baka dem i ugnen.
Köfte
450g grovriven zucchini
2 vitlöksklyftor, finhackade
1/2 c flatbladig persilja
1/2 c korianderstjälkar
1 c kokta kikärtor
1 tsk spiskummin
1/2 tsk koriander
1/2 c ströbröd alt. havregryn
Salta den rivna zucchinin och lår stå i 10 min. Mixa vitlök, persilja, korander. Pressa ur så mycket vätska som möjligt ur zucchinin. Mosa kikärtorna med en gaffel, blanda med zucchini, vitlöksmix, ströbröd och kryddor. Salta och peppra. Forma till bollar och lägg på en plåt. Baka i ca 200°c i en kvart (du får kolla och gå på känsla, snurra bollarna under baktiden. Perfekt med en rödbetsbulgur och en sval yofusås.
Sunday, February 28, 2010
Sista februari och jag återuppstår...
Jag verkar ha överlevt ännu en februarimånad utan större men. Jag avskyr denna månad som oftast känns som en stund i helvettet. Men nu är det över och det vita utanför börjar sakta men säkert försvinna.
Idag blev det tomatplättar till lunch, med min senaste "hang-up"- tahinisås som är gott till allt...
Tomatplättar
1 gul lök, finhackad [jag använde den rå men du kan fräsa den innan om du vill]
1 1/2 dl grahamsmjöl
400 g tomater [ca 4 st], finhackade, ju finare desto bättre
paprikapulver
vitpeppar
salt
2 tsk oregano
olja att steka i
Rör ihop allt och låt stå i minst 30 minuter, stek i plättlagg.
Lätt som en plätt!
Tahinisås
Mixa tahini med miso. Pressa i vitlök och lime eller citron. Tillsätt vatten till du får önskad konsistens. Smaksätt som du vill! *mmm*
Idag blev det tomatplättar till lunch, med min senaste "hang-up"- tahinisås som är gott till allt...
Tomatplättar
1 gul lök, finhackad [jag använde den rå men du kan fräsa den innan om du vill]
1 1/2 dl grahamsmjöl
400 g tomater [ca 4 st], finhackade, ju finare desto bättre
paprikapulver
vitpeppar
salt
2 tsk oregano
olja att steka i
Rör ihop allt och låt stå i minst 30 minuter, stek i plättlagg.
Lätt som en plätt!
Tahinisås
Mixa tahini med miso. Pressa i vitlök och lime eller citron. Tillsätt vatten till du får önskad konsistens. Smaksätt som du vill! *mmm*
Wednesday, February 3, 2010
flytt
Jag flyttar just nu, från landet till Örebros ytterområde, med blandade känslor. Men närheten till skolan och andra praktiska fördelar överväger. Köksutrustningen ligger nerpackad just nu så maten återkommer när jag är uppackad i det nya [mindre] köket.
Jag läser om mäns sexualitet i historien just nu. Det är ganska intressant men märkligt. Undrar hur det egentligen kommer sig att det tagit så lång tid för kvinnans sexualitet att ens få existera. Och att man fortfarande försöker styra människor genom att kontrollera deras sexualitet...
Jag blev ju impad av Nours sommarprat och att hon slår sig fram trots motgångar i en väldigt mansdominerad arena är imponerade. Och appropå sexualitet är detta ganska kul, fast inget för de pryda :P
Jag läser om mäns sexualitet i historien just nu. Det är ganska intressant men märkligt. Undrar hur det egentligen kommer sig att det tagit så lång tid för kvinnans sexualitet att ens få existera. Och att man fortfarande försöker styra människor genom att kontrollera deras sexualitet...
Jag blev ju impad av Nours sommarprat och att hon slår sig fram trots motgångar i en väldigt mansdominerad arena är imponerade. Och appropå sexualitet är detta ganska kul, fast inget för de pryda :P
Sunday, January 24, 2010
Pluggpudding
Jag skulle plugga idag tänkte jag. Så jag bunkrade upp med pudding och böcker, men slutade i soffan med puddingen och min "feelgood"roman "Igelkottens elegans" istället, för att sedan se andra säsongen av "30 Rock". Jag får ta igen studierna imorgon.
Jag har tidigare nämnt denna chokladpudding, men varför inte toppa den med en Caramelpudding, så gott! [min fick nog koka lite för kort tid, den fick inte den där riktigt "koliga-färgen". Nu känner jag mig som en stor pudding, både kroppsligt och mentalt...
Saturday, January 23, 2010
Crepes med Sötpotaits- Kokosfyllning
Crepes
175g vetemjöl
50g kikärtsmjöl
1 tsk salt
2 msk olja
475 ml vatten
Blanda mjöl och salt. Tillsätt olja och vatten. Vispa ordentligt!. Låt stå kallt i minst 30 min. Stek som vanliga pannkakor.
Sötpotatisfyllning
Kryddblandning:
2 tsk hel kummin
1 tsk korianderfrön
1 tsk fänkålsfrön
1 tsk senapsfrön
2 kardemummakapslar
6 hela nejlikor
en nypa kanel
en nypa cayenne
1/2 tsk salt
Rosta alla fröna i en panna tills det börjar dofta. Låt svalna och mortla sedan.
2 msk olja
2 gula lökar, finhackade
1 röd paprika, finhackad
2 vitlöksklyftor
2 msk riven ingefära
ca 1 kg sötpotatis, skalad och tärnad
200 g kokosmjölk [ekologisk ej light]
1 msk sötning
1 msk lime [färskpressad]
Fräs löken och paprika i oljan några minuter. Tillsätt vitlök och ingefära. Tillsätt kryddorna. Tillsätt sötpotatisen och koka till potatisen är mjuk, rör ofta så de inte bränner fast. Tillsätt resten av ingredienserna och koka i fem minuter.
Tamarindsås
50 g cashewnötter
75 g koriander
2 tsk tamarind
200 g kokosmjölk
1 tsk sötning
1 msk olja
salt
Mixa alltsammans till en sås.
Ta en pannkaka och ha på ca 2 msk fyllning, rulla ihop till en crepe, värm upp i ugnen om det behövs, annars häller du bara på lite sås och mummsar.
Det är också väldigt gott att äta tillsammans med någon avocadosås, typ guacamole.
Ärtigt värre
Den här såsen/peston/röran eller vad man nu ska kalla den är underbart god. Vid stressiga luncher är det perfekt att ha i matlåda eftersom den kan ätas på kall pasta.
Ärtig röra
250 g gröna ärtor, tinade
1 dl hasselnötter, rostade
4 msk bjäst
3 msk mynta
2 msk basilika
2 msk olja
1/2 dl vatten
salt & peppar
Mixa allt till en krämig sås.
På bilden serverade jag det med bovetenudlar, majs och körsbärstomater.
Fredagsmyyyys
Igår kom äntligen varmvattnet tillbaka, det behövdes då jag inte lyckats duscha efter spinning, städning och skottning. Svetten var lagom intorkad och luktade peck.
Smakerna i fredagens middag kanske inte gifte sig med varandra till 100%. Rotsakerna och "biffarna" passade utmärkt ihop men morotsröran kanske inte riktigt hörde dit, men jag var så sugen på det så jag kunde inte låta bli...

Rotsaker med Marockanska smaker
1c vardera av potatis, sötpotatis och kålrot [du kan använda valfria rotsaker]
1/2 tsk vardera av spiskummin, koriander, curry, kardemumma, kanel, salt och socker.
Olja att steka i
Skär rotsakerna i likstora kuber. Hetta upp en stor panna och i med rotsakerna, försök att få dem i ett lager. Bryn dem under medelvärme tills de är mjuka. Märker du att de blir brynta snabbare än de mjuknat kan du hälla på lite vatten och sjuda några minuter under lock.
När de verkar klara strör du över kryddblandningen och låter värmas några minuter.
Kikärts"patties"
olja
2 gula lökar, hackade
2 stjälkselleri, hackade
salt & peppar
Stek detta tills det börjar mjukna, 5-10 minuter
2 c kokade kikärtor
2 stora vitlöksklyfor
2 msk Worcestershiresås, vegansk
2 msk tamari
2 tsk timjan
1 msk kapris
salt
Mixa alltsammans till en smet. Tillsätt grönsaksfräset.
2 c kokt råris [jag hade inget ris hemma så jag använde kokt dinkel]
Ta hälften och mixa med det andra. Andra hälften rör du ner i smeten tillsammans med
3/4 c havregryn [jag hade bara rågflingor hemma, de blir saftigare och godare om du använder vanligt havregryn
Ev olja om du väljer att steka dem.
Låt smeten stå kallt i minst 30 min. Verkar smeten för lös kan du tillsätta lite extra havregryn eller ströbröd. Forma till biffar. Jag bakade mina i 200°c i 15 minuter, vände på dem och bakade ytterliggare 10 min, du kan givetvis steka dem om deu föredrar det.
Morotsröra
Stek 1 hackad schalottenlök med 2 finrivna morötter och två vitlöksklyftor. Ta av från värmen och rör i 2-3 dl yofu. Smaksätt med dill, salt, peppar och lite cayenne. Servera kall.
Smakerna i fredagens middag kanske inte gifte sig med varandra till 100%. Rotsakerna och "biffarna" passade utmärkt ihop men morotsröran kanske inte riktigt hörde dit, men jag var så sugen på det så jag kunde inte låta bli...
Rotsaker med Marockanska smaker
1c vardera av potatis, sötpotatis och kålrot [du kan använda valfria rotsaker]
1/2 tsk vardera av spiskummin, koriander, curry, kardemumma, kanel, salt och socker.
Olja att steka i
Skär rotsakerna i likstora kuber. Hetta upp en stor panna och i med rotsakerna, försök att få dem i ett lager. Bryn dem under medelvärme tills de är mjuka. Märker du att de blir brynta snabbare än de mjuknat kan du hälla på lite vatten och sjuda några minuter under lock.
När de verkar klara strör du över kryddblandningen och låter värmas några minuter.
Kikärts"patties"
olja
2 gula lökar, hackade
2 stjälkselleri, hackade
salt & peppar
Stek detta tills det börjar mjukna, 5-10 minuter
2 c kokade kikärtor
2 stora vitlöksklyfor
2 msk Worcestershiresås, vegansk
2 msk tamari
2 tsk timjan
1 msk kapris
salt
Mixa alltsammans till en smet. Tillsätt grönsaksfräset.
2 c kokt råris [jag hade inget ris hemma så jag använde kokt dinkel]
Ta hälften och mixa med det andra. Andra hälften rör du ner i smeten tillsammans med
3/4 c havregryn [jag hade bara rågflingor hemma, de blir saftigare och godare om du använder vanligt havregryn
Ev olja om du väljer att steka dem.
Låt smeten stå kallt i minst 30 min. Verkar smeten för lös kan du tillsätta lite extra havregryn eller ströbröd. Forma till biffar. Jag bakade mina i 200°c i 15 minuter, vände på dem och bakade ytterliggare 10 min, du kan givetvis steka dem om deu föredrar det.
Morotsröra
Stek 1 hackad schalottenlök med 2 finrivna morötter och två vitlöksklyftor. Ta av från värmen och rör i 2-3 dl yofu. Smaksätt med dill, salt, peppar och lite cayenne. Servera kall.
Wednesday, January 20, 2010
ny termin, nya tag
Jag har precis börjat läsa genusvetenskap, ett ämne som jag har lika många fördomar mot som intressen för. Böckerna är väldigt intressanta och underhållande att läsa vilket naturligtvis underlättar studierna. Men det är många [äldre] som rynkar på näsan när man berättar att man läser genus. Men jag antar att det är "typiskt" mig... Läsa något okonventionellt, som kan ifrågasättas och klagas på. Den "duktiga flickan" i mig har stundtals velat ge upp genus för något som >alla de andra< läser, tex sociologi, psykologi, statskunskap eller socialpsykologi. Men magkänslan sa något annat.
Feminism kan verka enkelspårigt och enkelriktat i media. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram att det finns olika feminister och olika sätt att uttrycka sitt ställningstagande på. Jag tror på individen. Jag tror att alla människor, män som kvinnor, ska bemötas på samma sätt, oavsett kön, hårfärg, namn eller whatever. Jag vill inte bli tillskriven egenskaper pga vad jag har [eller inte har] mellan benen. Det jag gör i mitt liv är mina val utifrån mina preferenser och min livssituation... Män ska kunna sminka sig, gå i klänning i precis lika stor utsträckning som kvinnor går i brallor. Männen ska kunna ge plats åt kvinnor utan att känna att de "förlorar" något av sin manlighet. Tjejer ska kunna vara slampiga [utan skam och skuld] i precis lika mycket som grabbar är bockar... osv.
Jag är långt ifrån manshatare, de personer som jag hyser störst tilltro, tillit och respekt för råkar vara av det manliga könet. Att jag däremot är skeptisk och ogillande av de flesta människor... det är en helt annan historia ;)
Feminism kan verka enkelspårigt och enkelriktat i media. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram att det finns olika feminister och olika sätt att uttrycka sitt ställningstagande på. Jag tror på individen. Jag tror att alla människor, män som kvinnor, ska bemötas på samma sätt, oavsett kön, hårfärg, namn eller whatever. Jag vill inte bli tillskriven egenskaper pga vad jag har [eller inte har] mellan benen. Det jag gör i mitt liv är mina val utifrån mina preferenser och min livssituation... Män ska kunna sminka sig, gå i klänning i precis lika stor utsträckning som kvinnor går i brallor. Männen ska kunna ge plats åt kvinnor utan att känna att de "förlorar" något av sin manlighet. Tjejer ska kunna vara slampiga [utan skam och skuld] i precis lika mycket som grabbar är bockar... osv.
Jag är långt ifrån manshatare, de personer som jag hyser störst tilltro, tillit och respekt för råkar vara av det manliga könet. Att jag däremot är skeptisk och ogillande av de flesta människor... det är en helt annan historia ;)
torrlagd
Igår när jag kom hem, dösvettig efter träningen, törstig och hungrig som en gnu, då fanns det inget vatten. Det kom ingenting i kranen...
Imorse lyckades jag droppa ur tillräckligt mycket vatten för en kopp kaffe.
Fortfarande inget vatten, jag kan inte laga mat, dricka te, koka kaffe, diska, spola eller tvätta händerna. Växterna börjar hänga, men jag kan ju inte vattna dem.
Snart skopar jag in massa snö och kokar.
Snacka om att ma när beroende...
Jag kan inte ens föreställa mig hur det är i Haiti.
Inget vatten och ingen snö.
Istället
Värme och uttorkning.
När jag lägger mig på kvällen försöker jag föreställa mig taket rasa ner, hur skulle det vara att ligga bland rasmassorna och smsa till far, bror... Det är så obegripligt.
Jag hörde att de i Gaza påbörjat insamlingar till Haitis offer.
I Gaza där man fortfarande lever i ruiner.
Jag blir rörd av det.
Svennebananer behöver en katastrof, en egen katastrof för att få ordning på sina prioriteringar...
Imorse lyckades jag droppa ur tillräckligt mycket vatten för en kopp kaffe.
Fortfarande inget vatten, jag kan inte laga mat, dricka te, koka kaffe, diska, spola eller tvätta händerna. Växterna börjar hänga, men jag kan ju inte vattna dem.
Snart skopar jag in massa snö och kokar.
Snacka om att ma när beroende...
Jag kan inte ens föreställa mig hur det är i Haiti.
Inget vatten och ingen snö.
Istället
Värme och uttorkning.
När jag lägger mig på kvällen försöker jag föreställa mig taket rasa ner, hur skulle det vara att ligga bland rasmassorna och smsa till far, bror... Det är så obegripligt.
Jag hörde att de i Gaza påbörjat insamlingar till Haitis offer.
I Gaza där man fortfarande lever i ruiner.
Jag blir rörd av det.
Svennebananer behöver en katastrof, en egen katastrof för att få ordning på sina prioriteringar...
Subscribe to:
Posts (Atom)
