Jag längtar som fan efter färskpotatis. Under sommarsäsongen kan man nästan leva på färskpotatis. Det var någon nisse som tyckte potatis var så bra att han bestämde sig för att leva enbart på potatis i något år. Det funkade hur bra som helst, då potatis tillsammans med lite salt och fett innehåller allt vi behöver. Den här gratängen förgyllde min gråa kväll i alla fall. Lysande gul och god.
Solig-Saffransgratäng
olja 1 stor gul lök, fint skivad 1 gul paprika, hackad ca 700 g mjölig potatis, skalad och fint fint skivad 1 c buljong en nypa saffran [eller gurkmeja om man så vill] 1 c kokta vita bönor [helst cannelloni] en näve pistagenötter, rostade Salt & Peppar
Fräs löken och paprikan i oljan. Blanda med den skivade potatisen och häll i en form. Mixa bönorna med buljongen, saffran och salt & peppar. Häll över potatisblandningen. In i ugnen, 200 °c i ca en timme. Krossa pistagenötterna lite, strö över gratängen och grädda ytterliggare tio minuter, till potatisen är mjuk.
Jag åt det med smörstekt majskolv, rädis- och äppelsallad.
Mitt humör svänger ungefär lika mycket som vädret denna dag. Ena sekunden sol, värme, lättja och ro för att sedan bytas till sura skurar och mörka moln... Jag känner för att säga upp mig, säga upp mig från mänskligheten. Undrar hur lång uppsägningstid man har?
Nåja... Det här är i alla fall en av mina favorithummusar, med massa oliver i.
Olivhummus
2 c kokta kikisar 1 vitlöksklyfta en eller två klunkar olivolja citron 4 msk gröna oliver, hackade 4 msk svarta oliver, hackade 2-3 msk soltorkade tomater, hackade salt & peppar ev vatten för att få önskad konsistens
Mixa i mixer till rätt konsistens, jag tillsätter oliver och soltorkade tomater efter mixandet, för att de inte ska bli helt mosade. Enjoy!
Jag har fått lite dille på kanel den senaste tiden. Det är så gott i så mycket. Min frys är proppfull med mat, bröd och grejer som borde ätas upp. Så egentligen borde jag inte ställa mig och baka mer saker... Men jag behövde lite meditation och knådning, så ett snurrigt kanelbröd fick det bli:)
Snurrigt Kanelbröd med russin
25 g jäst 1 msk socker 1 1/2 c vatten, 37°c 670 g mjöl [hälften graham, hälften vete använde jag] 2 msk socker 2 tsk salt 2 tsk kanel 1 c russin, blötlägg, torka och pudra med lite mjöl
Lös upp jästen tillsammans med sockret i vattnet. Blanda ihop degen, [OBS! russinen ska INTE blandas i degen] låt den stå 5 min. Ta sedan upp den och knåda den ordentligt. Låt degen jäsa 1 1/2 - 2 timmar. Ta upp den och pressa ur luften. Kavla ut till en rektangel, tryck ner russinen. Vik ihop den omlott. Kavla ut och ha på: 4 msk socker blandat med 3 tsk kanel Sen Rullar du ihop brödet, meningen är att det ska bli som ett spiralmönster. Låt jäsa i form 1 timme. In i ugnen 225°c tio minuter, sänk sedan temperaturen till 175 och grädda ytterliggare 25 min. Låt svalna ordentligt, annars faller den isär om du skär i den för tidigt. Njut med veg. smör på.
Ris med kokossmak och lite sting av chiliflagorna, variera mängden chili beroende på hur starkt du vill ha det. Ät ett lass bara med riset och grönsakerna om du känner för det, det är mummsfillibabba! På kylning har jag just nu en sats "peanutbutter & jelly" glass, jag vet redan nu att det kommer bli en sucée!
Indonesiskt kokosris
2 msk olja 1 gul lök, finhackad 3 vitlöksklyftor, finhackade (4 vårlökar), hackade 1 msk ingefära, färskriven 1 tsk gurkmeja 1 tsk kanel 1/2-1 tsk röda chili flagor 1 tsk senapspulver 1/4 tsk nejlika 1 msk socker 4 c kokt ris, basmati av god kvalité 1 c kolosflagor Salt & peppar
Hetta upp oljan, fräs lök och vitlök till det är mjukt. Tillsätt ingefära, kryddorna och socker, fräs en stund. Ha i riset och blanda väl, tillsätt kokosen. Salta och peppra efter behag. Låt stå några minuter innan servering.
Jag tänkte försöka kicka igång bloggandet lite igen nu efter att det legat på is ett tag... Jag startar upp med en sallad jag käkade till lunch idag. Ruccola är ju så gott i mycket, man kan använda sig av späda maskrosblad om man har ork att gå och plocka. Själv väljer jag det enkla och handlar i butik...
CurryRuccolasallad 100 g ruccola, sköljd och slungad 1 liten rödlök, strimlad 1 rostad röd paprika, hackad lite pinjenötter eller solrosfrön ca. 400 g förberett sojakött (jag steker mitt i lite salt och peppar innan) eller så kan du använda tofu Dressing: Blanda 1 c veganmajonäs, 1-2 msk äppelcidervinäger, 1 msk curry Salt & Peppar Vänd ihop allt, ät i nybakt pitabröd.
Jag började fundera på det där med att sjukdomar idag. Vilka sjukdomar som är okej och accepterade. För andra och för en själv. Jag har ganska svårt att acceptera mina depressioner som sjukdom. Jag lever med dem och de känns som en del av mig. En vän brukar säga att det kanske är så enkelt som signalsubstanser som måste justeras med medicin, men jag har svårt att "förenkla" mina känslor till justerbara signalsubstanser...
Ibland mår jag väldigt, väldigt dåligt. Det är perioder av rent helvette. Under dessa perioder är det svårt att göra någonting alls och extra jobbigt är det att vara bland människor jag inte känner. Alkohol är i många fall en möjlighet för mig att ens komma utanför dörren och socialisera med andra.
Alla mina känslor är utanpå och minsta lilla räcker för att jag ska bryta ihop. Jag är rädd för panikångest. Rädd för att inte kunna upprätthålla "illusionen" av mig själv. Det krävs otroligt mycket energi att fungera en kort stund i det "normala" livet. Jag lovar baconpesten är en barnlek i jämförelse med de mörker som omfamnar en under perioder av ångest och depression.
Det jag funderade på är hur man förklarar detta för någon utomstående om man behöver vara hemma från skolan eller arbetet. Vad säger man? Hur mycket säger man? Hur mycket kan man lämna ut utan att man för alltid kommer bli tagen som psykfall? Är det okej att säga att man har en psyke som är en torr björkkvist, som knäcks om någon blåser på den? Eller ska man bara lägga locket på? Jag vill ju skapa större tolerans och acceptans för psykiska sjukdomar men när man är där själv är det mycket lättare att förklara sitt mående med andra faktorer.
Vem bestämmer egentligen vad som är sjukt och inte?
Thursday, January 6, 2011
Säng = skrynkliga lakan+katt+kokböcker
Ska jag sova på soffan eller?
Så... nu är våldtäkterna igång igen. Jag blir så heligt förbannad och less att jag inte vet var jag ska börja. Jag personligen är inte speciellt rädd för att röra mig ute ensam, men jag kan absolut förstå och sympatisera med den känslan. Men jag VÄGRAR låta mig hindras i min vardag av några några äckliga manssvin [den senaste försöket var förövrigt en man som trängde sig in i kvinnans lägenhet].
I aftonbladet går polisen ut och varnar kvinnor från att röra sig ensamma ute mellan 02-06 vilket gör mig ännu mer förbannad. Det är väl för fan inte VI som ska spärras in. Gå ut och säg att alla män ska stanna hemma den tiden, så kan vi ju misstänkliggöra alla de enstaka män som rör sig ute i parker och liknande. Och definitivt alla män som cyklar... Man sätter skräck i tjejerna men männen, är inte ni ett dugg rädda för att misstas för våldtäktsman, eller bryr ni er inte om ifall ni blir konstant misstänkliggjorda när ni rör er ute efter mörkrets intrång?
Åh Jimmyboy & co skulle vara mäkta stolta om de visste att jag åt KÅLDOLMAR till valvakan, jag menar hur SVENSKT låter inte det. Fast jag åt det naturligtvis inte på traditionellt svenskt sätt så jag skulle nog få en uppläxning för det. - NÅDE DIG SOM INTE VÄRNAR OM DE FANTASTISKA SVENSKA TRADITIONERNA!
Jag vill fortfarande ha den där instruktionsboken "Så här är du svensk - din guide till de svenska traditionerna och hur du värnar om dem!" och jag hoppas SD kommer ge ut någon form av checklista, så man vet liksom. Vore ju hemskt att gå och tro att man är svensk o sen visar det sig att man inte alls är det, HUR KUL ÄR DET LIKSOM?! och frågan är om man måste flytta då eller hur det blir? [jag vet inte hur det känns att vara svensk, hur skiljer det sig liksom från något annat? Är det skillnad mellan olika svenskar eller är alla liksom lika och finns det något särskillt tecken att leta efter, vill inte av misstag råka ut för något ickesvenskt inflytande? Det är ju hur förvirrande som hellst med det här värnadet om "det svenska"..."]
Sen är jag lite nyfiken på det här importerade problemet som Sverige har drabbats av, eller rättare sagt de svenska männen företrädda av Jimmyboy. Nämligen våldtäkt. Det är alltså egentligen männen [om det råkar vara svenska våldtäktsmän, som det oftast är] som är offren. De är ju verkligen helt hjälplösa när utomnordiska män kommer hit och lär dem allt om våldtäkt. STACKARS, STACKARS svenska män! Men ni ska se att det blir kanooners sen när vi avlägsnat alla utomnordiska intryck. Då kommer det inte existera våldtäkt, sexuella övergrepp, pedofili eller annat som ni stackars svenska män fått lära er heeelt mot er vilja. Ja Jimmy-boy slår verkligen huvudet på spiken, tänk att en MAN kan vara så klarsynt! [här skulle jag kunna tillägga något om ironi och att alla kanske inte förstår ironi... men]
Kåldolmar - OBS! icke traditionsenliga, alltså ej godkända av Jimmyboy & co
1 vitkålshuvud, skär av roten och koka mjukt 3 dl kokt ris, helst råris alt. fullkorn 1 1/2 dl sojagranulat 1 buljongtärning 200 g champinjoner, skivade 1 lök, hackad 1 tsk paprikapulver 1 msk tomatpuré 1/2 dl persilja mynta salt & peppar Fräs lök, champinjoner och sojagranulat. Tillsätt buljong och lite vatten (efter behov beroende på hur mkt granulatet suger åt sig). Tillsätt resten av ingredienserna och smaka av. Tag loss vitkålsblad och rulla in ett par matskedar av röran. Pensla med lite olja. GRädda i 200°c till de fått färg.
Det är höst. Underbara kyliga, friska fläktar. Mörkare kvällar. Mindre människor ute. Jag vill flytta, igen. Jag trivs inte alls här, men får förmodligen stå ut till skolan är mer eller mindre avklarad. I fredags kom jag på mig själv kolla på flygbiljetter till Sibirien, förmodligen kan man tolka det som en vilja att fly...
Jag vet inte om det är bra för mig att läsa filosofi, verkar som jag grottar ner mig i alltings meningslöshet ännu mer. Kanske borde läst teologi eller nått istället :P
Godsaker förstår jag mig på. Hösten är ju perfekt för att kura ihop sig med massa te och nybakt. Idag blev det lingonpaj till filosofistudierna.
Lingonpaj
Botten: 3 dl mjöl 1 dl socker 2 tsk bakpulver 1 dl olja [alt. 100g smör] 1/2 msk krossat linfrö, vispat i 1 msk vatten Nyp ihop allt till en deg och tryck ut i en form. Använder du olja blir degen lite smulig, det är helt okej, tryck ut den så den täcker formen så blir det bra i ugnen sen...
Fyllning: 2 dl lingon [ev. lite mer, så det täcker botten] 1 1/2 dl havregryn 1 tsk vaniljsocker 1/2 dl olja [alt. 50 g smör] Häll lingonen på botten, sockra ev litegrann. Blanda havregryn, vaniljsocker och fett. Klicka ut över lingonen. Grädda i nedre delen av ugnen, 175°c i ca 40 minuter, tills den fått färg [jag fick höja temperaturen och grädda den ytterliggare ca 10 min]. Servera med vaniljsås eller någon mjölkfri visp.
För alla kakmonster där ute säger jag bara, gå in på Martha Stewart Cookie of the day och anmäl er för ett kakrecept om dagen! Många av recepten är lätta att veganisera, andra misslyckas totalt. Nackdelen är att frysen fylls snabbt av kakor och man hinner inte äta upp alla... När jag orkar/har tid kommer nog lite recept upp, men det råder en tid av lätt omotivation just nu måste jag erkänna.
Jag älskar min tryckkokare och kan rekommendera alla att införskaffa en. Jag testade att koka polenta i den och det blev väldigt bra, och gott.
Örtig polenta i tryck
4 1/2 c vatten 1 c polenta 2 vitlöksklyftor, finrivna 1 tsk salt 1 lagerblad 2 tsk basilika persilja [ögonmåttade, men ca 2 msk] 2 tsk oregano 1 tsk rosmarin
Koka upp vattnet, rör i polentan och alla kryddor. Koka det på högsta tryck i ca fem minuter. Låt trycket avta och släpp ut resterande tryck efter 10 minuter. Rör om ordentligt. Är polentan för lös låt den sjuda några extra minuter medan du rör. Häll i en form och låt stå kallt minst en timme. Skär sedan i valfria bitar och stek i hyffsat rikligt med olja. Låt den gärna rinna av på lite papper innan du serverar den så den inte blir så flottig som min på bilden.
Jag kan inte låta bli att förundras av betydelsen av hår. Speciellt hår på kvinnor har någon magisk betydelse. Dels har vi håret på kroppen som vi givetvis ska minimera i så stor utsträckning som möjligt [hur går detta ihop med den nya pedolagstiftningen tro?]. Sen har vi allt hår på skallen. Det verkar som att många tror att man gör något sorts statemen när man gör något okonventionellt med sitt skatbo. I mina yngre år rakade jag halva skallen, mest för att jag tyckte det var en cool synthfrilla. Vissa trodde det betydde att jag mådde dåligt och sökte uppmärksamhet, andra trodde mest jag var ond eller elak...
När man har långt, fint, fixat hår [eller ja iaf hår som man lägger ner tid och möda på] blir man flicka, kvinna, brud och en sexuell varelse. Att raka av håret verkar betyda en hel massa för andra människor. Det är tydligen något sorts ställningstagande. Eller så är man cancersjuk. Eller så är man lesbisk och feminist. Eller så mår man dåligt. Eller så är man asexuell. Eller så är man "pojkflicka". Eller så är man skinhead alt. nazist. Ja jag skulle kunna fortsätta lista konstigheter jag hört, poängen är att håret slutar vara "bara hår" när man klipper av det, det måste liksom betyda något mer, annars blir folk rätt störda. Förmodligen för att de inte kan få in i sina trånga små snigelhjärnor att man kanske bara rakar skallen för att man... har lust? Tycker det är snygg? Bekvämt? Billigt?
Men hår har uppenbarligen betydelse. Det är aldrig _bara_ hår, det är alltid något mer...
Dessa rullar med smak av ciron och vallmofrön är inte så söta, därför passar det utmärkt att ösa över sylt eller marmelad. Ljuvligt gott!
Citronrullar med Vallmo 6 rullar
170 g sojayogurt 1/2 c växtdryck 2 msk olja 1 msk sirap 2 msk + 1/2 msk vallmofrön 1 tsk citronextrakt 2 tsk citronskal, finhackade 1 c dinkelmjöl 2 c grahamsmjöl 25 g jäst en nypa salt
Värm yogurten, växtdrycken, oljan och sirapen till 37°c. Rör i 2 msk vallmofrön, citron och skal. I en bunke blanda mjölsorterna. Lös upp jästen i vätskan och tillsätt mjölet. Knåda till en deg och knåda i 8-10 minuter. Låt jäsa 60-90 minuter. Knåda degen ännu en gång så all luft försvinner. Tryck/kavla ut degen till en rektangulär platta 36 x 30 cm, skär ut remsor som är ca 5 cm breda. rulla ihop dem och lägg på en plåt. Låt jäsa 30 min. Grädda i 200 °c 15-20 minuter.
I Chile används detta majstäcke flitigt över pajfyllningen, kallas för "Pastel de Choclo". Receptet jag utgick från hade kokta ägg som fyllning, jag bytte ut det mot kikärtor. Men i princip kan man ha vilken fyllning man är sugen på...
Paj med majstäcke 4-6 port.
3 msk olivolja 5-6 salladslökar, hackade 750 g majskorn, frysta, tina i kokande vatten salt & peppar
Fyllning: 500 g champinjoner, skivade och stekta till allt vatten avdunstat 1 burk kokt kikärtor 70 g russin [helst sultanrussin] 1 tsk spiskumminfrön 1 tsk oregano 20 svarta oliver, urkärnade och grovt hackade 1 msk socker
Hetta upp ett par matskedar olja i en panna. Fräs salladslöken. Mixa de tinade majskornen med salladslöken. Häll tillbaka i stekpannan och fräs blandningen i fem minuter. Blanda ingredienserna till fyllningen och häll i en form. Bred på majslagret, strö över socker. Grädda i ugnen 200°c i 45-60 minuter.
En vecka har gått sen rekreationsresan i Tyskland. En resa helt i min smak med fest, alkohol, skräpmat, godis, tobak, chips, skratt, musik och intryck. Mindre av sömn, personlig hygien, kontroll, fibrer och proteiner :) Fullt av glada svartfolk som bara är där för att ha kul. En stämning man inte hittar på så många andra platser. Många av de som besöker den typen av "alternativ"festival försöker se oerhört grymma ut, vilket bara är en yta. Jag tror inte man har några som helst problem med bråk eller fylla på dessa festivaler.
Festival i tyskland brukar vara lyckat och årets M'era Luna var inget undantag. Skinny Puppy var för mig festivalens absoluta höjdpunkt. Das Ich levererade också i vanlig ordning en bra show även om jag tyckte att Ackerman börjar se lite sliten ut. Den mest positiva överraskningen var "Stolen Babies". Jag började lyssna in mig lite på dem innan festivalen och tyckte de lät rätt balla och de var helt otroligt suveräna live, man blir blixtförälskad i sångerskan med en gång. Så börja lyssna på Stolen Babies, nu bums! [ja de finns på spotify]. Jag längtar redan till nästa års festival, hoppas de bjuder på massa bra band.
Wednesday, August 4, 2010
Jag vet inte vad jag skulle göra utan de små hårbollarna som springer omkring här hemma. Vissa har svårt att förstå hur starka känslor någon kan ha för sina husdjur, ja det finns till och med de som blir stötta av det. Tex är det ju väldigt upprörande att ha dödsannonser för djur tillsammans med människor. Jag vet inte vad jag ska säga, förutom att jag hoppas de människorna håller sig långt borta från mig. Mina katter har räddat livet på mig ett antal gånger och de tröstar fortfarande under tunga stunder. Samtidigt är de kloka, stolta, självständiga och fulla av integritet. När jag blir gammal kommer jag bli en sån där lätt dement konstig tant som pratar med sina katter, det är helt okej.
Jag hittar inte riktigt receptet på dessa men det är tämligen lätt. Mosa kokt potatis med edamemebönor, krydda efter behag. Baka i ugnen eller stek i olja. Servera med olika röror [en het paprikasalsa, kokosraita och champinjonhummus] och bröd.
Jag tycker ju att ett steg mot jämlikhet är att uppmärksamma kvinnor och uppvärdera alla de duktiga och begåvade kvinnor som finns. Jag är rätt dålig på det själv dock har jag märkt och de flesta av mina senaste tips har mest varit män. Margaret Cho är en stor förebild och idol. Hon är otroligt rolig, synisk, ironisk och sarkastisk allt som jag gillar. Här slår hon dessutom huvudet på spiken vad det gäller dieter och de otroligt glamorösa tarmkonsekvenser de kan leda till.
Förresten släpper Beth Ditto sina memoarer i september. Jag är otroligt pepp inför det boksläppet och hoppas inte jag blir besviken.
Ett visst förakt verkar vara helt okej att visa, vissa menar till och med att det är bra då det skulle främja folkhälsan [precis som om majoriteten av individer skulle bry sig om andras hälsa?] Jag snackar om föraktet mot tjocka/feta människor. På internet skrävlas det överallt om hur äckliga, dåliga misslyckade tjocka människor är. En del blir provocerade och försöker rättfärdiga sin egen vikt med diverse anledningar vilket är helt meningslöst. Man spelar då bara den som uttalar sitt hat i händerna - att det faktiskt inte är okej att väga vad som helst. Sen verkar det finnas en uppfattning att alla "tänker på vikten och försöker hålla igen" och att tjocka människor inte KAN ha bra självförtroende eller självkänsla. Jag skulle vilja hävda motsatsen att smala personer som bantar/dietar och tränar för att se bra ut har usel självkänsla för den sitter bara i hur deras kropp ser ut.
För ett tag sedan hörde jag ett inslag på SR minnen [har försökt hitta inslaget utan lycka] om en konstnär som pratade om kroppar, kvinnokroppar mer specifikt. Han hade kommit underfund med att den tjocka kvinnokroppen är betydligt mer intressant än en smal. En smal kropp är just bara det, smal. Medan i en tjock kvinnokropp växer det fram former och modeller som är så mycket mer spännande. Jag blev ganska glad när jag hörde på inslaget för jag håller med i allt och det är sällan man får höra det. I princip alla kvinnor/tjejer jag kommit i kontakt med i mitt liv har velat gå ner i vikt eller varit missnöjda med sina kroppar på ett eller annat sätt. Kvinnor verkar ha en tendens till att "unna sig" [hatar] för att sedan hålla igen.
Igår pratade de på vetenskapsradion om hur nätdejtande var mer utseendefixerande än vanlig dejting. Jag är inte speciellt förvånad. Det som jag blir så otroligt trött på är alla dessa män som ska tala om för kvinnor att det är tjocka eller fula [att vara man och överviktig är ju som känt mycket mer okej]. Jag vill bara veta VARFÖR? Det finns väl ingen som på fullaste allvar tror att en tjock person inte är medveten om sin kroppsstorlek? Vad får då en man ut av att säga till en kvinna som söker kärlek och bekräftelse att hon är tjock och äcklig? Känner HAN sig stor och stark och lyckad då?
Även om min röst inte är så hög vill jag fortsätta att säga att bara för att allt verkar vara på ett sätt betyder det inte att det är det enda sanna sättet. Det finns variationer och nivåer i helvettet också.
Jag antar att kvinnor är en tämligen köpstark grupp när det gäller saker som hör till kroppen och dyligt. Vad glada entreprenörer glömt är ett stort kvinnoproblem som uppkommer sommartid. Jag pratar om skavsår mellan låren, även kallat "chubrub". Kvinnor av "zorn-modell" har bulliga-mulliga lår [som jag]. Sommartid går man gärna i klänning eller kjol utan strumpisar då det blir alldeles för varmt, problemet är svetten som bildas mellan våra knubbiga lår som till slut blir till skavsår när man går längre sträckor. Varför har INGEN kommit på någon fantastisk lösning på detta? Jag menar det finns överdrivet många mensskydd när allt man egentligen behöver är en menskopp, då borde det finnas någon som specialiserat sig på chubrub, eller? Jag har fått nys om att det finns ridtrosor med längre ben som verkar ganska perfekta och funderar på att investera... Jag såg på amerikanska varianten av "Draknästet" där ett par pensionärer uppfunnit underbyxor med kolfiber vid rumpan för att slippa gaslukt, det känns som ett mycket mindre problem än mina skavsårslår, så det så! Lyxproblem - jag vet, men vad vore livet utan dem?
Två ting som gör sommartider mer njutbara. "Varm och Kall" är flytande äppelpaj och det är underbart gott. Jag skulle kunna leva på det året om. BBQ mandlar är också en ny upptäckt, som rökta mandlar fast lite godare. *nomnom*
Här händer det inte mycket. Det beror nog mest på ointresse från min sida. Jag har liksom inte haft lust... Jag längtar efter sensommar, höst och skola just nu. Även om jag gör saker som gör mig glad för stunden känns det som jag tyngs ner av någon sorts sorg. En återkommande sorg som jag inte riktigt kan sätt fingret på vad den egentligen handlar om. Min människoallergi blir rätt allvarlig under sommaren, det är något med det varma vädret som tar fram det mest motbjudande hos människor. De är överallt och de för ett jädrans liv. Det ska presteras, fixas och donas. Jämföras och mätas. Samtidigt ska alla vara så jävla duktiga och lagoma som möjligt. Inte för mycket - men inte för lite. Inte göra något som faller utanför det normala. De ska hinna med så mycket som möjligt, fast de kanske inte har något intresse för det.
Jag hörde på nyheterna i morse att social isolering tydligen är "farligare" [i betydelsen dö i förtid] än både rökning och fetma. Ska vi nu bombarderas med hur man undviker social utanförskap då? Jag blir snarare mer deprimerad av för mycket social kontakt. Oönskad ensamhet kan säkerligen vara jobbigt men det finns även de som väljer ensamhet och gillar det.
Jag har sommarlov och försöker befinna mig så lite tid som möjligt vid datorn. Försöker skapa en bubbla utan yttre påverkningar... Det går sådär... Skulle vilja ha ett torp eller stuga i mitten av ingenstans där jag kunde få befinna mig de närmsta månaderna.
Under tiden:
If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long-term benefits of sunscreen have been proved by scientists, whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience. I will dispense this advice now.
Enjoy the power and beauty of your youth. Oh, never mind. You will not understand the power and beauty of your youth until they've faded. But trust me, in 20 years, you'll look back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked. You are not as fat as you imagine.
Don't worry about the future. Or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubble gum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind, the kind that blindside you at 4 p.m. on some idle Tuesday.
Do one thing every day that scares you.
Sing.
Don't be reckless with other people's hearts. Don't put up with people who are reckless with yours.
Floss.
Don't waste your time on jealousy. Sometimes you're ahead, sometimes you're behind. The race is long and, in the end, it's only with yourself.
Remember compliments you receive. Forget the insults. If you succeed in doing this, tell me how.
Keep your old love letters. Throw away your old bank statements.
Stretch.
Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life. The most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted to do with their lives. Some of the most interesting 40-year-olds I know still don't.
Get plenty of calcium. Be kind to your knees. You'll miss them when they're gone.
Maybe you'll marry, maybe you won't. Maybe you'll have children, maybe you won't. Maybe you'll divorce at 40, maybe you'll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary. Whatever you do, don't congratulate yourself too much, or berate yourself either. Your choices are half chance. So are everybody else's.
Enjoy your body. Use it every way you can. Don't be afraid of it or of what other people think of it. It's the greatest instrument you'll ever own.
Dance, even if you have nowhere to do it but your living room.
Read the directions, even if you don't follow them.
Do not read beauty magazines. They will only make you feel ugly.
Get to know your parents. You never know when they'll be gone for good. Be nice to your siblings. They're your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.
Understand that friends come and go, but with a precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle, because the older you get, the more you need the people who knew you when you were young.
Live in New York City once, but leave before it makes you hard. Live in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel.
Accept certain inalienable truths: Prices will rise. Politicians will philander. You, too, will get old. And when you do, you'll fantasize that when you were young, prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders.
Respect your elders.
Don't expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund. Maybe you'll have a wealthy spouse. But you never know when either one might run out.
Don't mess too much with your hair or by the time you're 40 it will look 85.
Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth.
Idag fyller Desmodus 10 bast! Jesses va tiden går. Desmo verkar tämligen tillfreds med livet som pensionär. Sova, äta, sova, spy lite hårbollar, gå på lådan, sova, sitta i skuggan o spana lite, rulla sig i gräset, sova, rulla sig i gruset, tvinga till sig lite kel o skaka av några fästingar på matte... osv. Hoppas han orkar med minst 10 år till.
Sen börjar mitt sommarlov idag, 1/4 dels år ska jag vara ledig, det låter jääääättelänge, men det ska bli skönt så länge jag orkar hålla mig flytande...
En riktigt fettdrypande nyfriterad langos är ju sällan fel. Att få en vegansk langos serverad ute någonstans är lönlöst, så man får göra sina egna. Traditionella langos bakade man tydligen i stenugnar förr innan man började fritera dem. Jag hittade ett recept på bakade langos som jag testade... Det blev ju kanske inte så mycket langoskänsla men gott ändå. Det som är bra med den ugnsbakade är att du gräddar ett stort bröd och kan då frysa in det som blir över. Friterar du bitar som vanligt blir det ofta massa deg kvar som man måste slänga o det känns ju lite onödigt...
Men VAFAN har de gjort med Yofun? Den är helt plötsligt sliskigt söt och tämligen obrukbar i matlagning. Jag blev så besviken! Vad ska jag nu använda till tzatziki och liknande?
