just a little person...

Jag ser ju ganska mycket film vilket gör att man blir lite "avtrubbad". Det är få filmer som verkligen lever sig kvar och berör riktigt. Charlie Kaufman har tidigare gjort en av mina favoritfilmer "Eternal Sunshine on the Spotless Mind", igår såg jag hans senaste film "Synecdoche, New York" med bla Philip Seymour Hoffman. Först tyckte jag allt bara var märkligt men ju mer jag såg dessto mer fångad blev jag precis som i hans tidigare filmer. Kaufmans filmer är så fulla av fantasi, drömmar samtidigt som det finns ett djup som väcker tankar som inte lämnar en.
Filmen lever kvar och det är något som jag tycker exemplifierar en bra film.
Synecdoche, New York är ingen munter historia, men så full av mänsklighet och existentialistiska frågor. Så vill ni se lite annat än glättig yta i juletider, kolla upp Kaufmans filmer.


I'm just a little person.
One person in a sea.
Of many little people.
Who are not aware of me.
I do my little job.
And live my little life.
Eat my little meals.
Miss my little kid and wife.
And somewhere maybe someday.
Maybe somewhere far away.
I'll find a second little person.
Who will look at me and say.
I know you.
You're the one I've waited for.
Let's have some fun.
Life is precious.
Every minute.
And more precious with you in it.
So let's have some fun.
We'll take a road trip.
Way out West.
You're the one.
I like the best.
I'm glad I found you.
Like hanging round you.
You're the one.
I like the best.
Somewhere maybe someday.
Maybe somewhere far away.
Somewhere maybe someday.
Maybe somewhere far away.
Somewhere maybe someday.
Maybe somewhere far away.
I'll meet a second little person.
And we'll go out and play.