dubbelhet

Jag fick massa bra filmer i julklapp, bla "De halvt dolda" som nog är det bästa svenska drama som någonsin gjorts. Miyazaki-box med fyra guldkorn med mera med mera. Fick också Vegan Cupkakes Take Oven The World som kompleterar min kokbokssamling så fint.

Men ingen spikmatta och det var väl tur. Vill jag åsamka mig själv smärta kan jag nog vara tillräckligt kreativ utan spikmattor. Jag kan inte låta bli att se spikmattan som en accepterad form av självdestruktivitet. För det är samma processer som händer inom en när man lägger sig på en spikmatta som när man skär/bränner eller skadar sig på annat sätt. Men vad är det som gör att en viss sorts destruktivitet är okej men inte en annan? Är det de fysiska ärren som avgör vad som är värst?

Jag har slutat bry mig om vad andra tycker är rätt och fel för mig jag orkar inte med andra som ska hävda sin egen livssyn på andra. Det kanske är så att vissa personer behöver en viss del av destruktivitet i sitt liv, det kanske inte behöver vara fel? Jag tycker såklart inte att unga människor ska skära, svälta sig eller på annat sätt skada sig. Men jag blir irriterad över att man lovordar något som spikmattan samtidigt som man dömer ut något annat. Vuxna använder sig också i hög grad av destruktiva beteenden det kan vara alkohol, shopping, mat, träning...

Spikmattan kanske gör att man kan hålla sin destruktivitet i schack. För mig är det svårt att få ihop det då jag ständigt fått höra hur illa destruktivitet beteende är men att man nu lovordar något som gör något som jag varit medveten om länge, fysisk smärta ger själslig ro även om den bara är tillfällig, men när det är spikmatta är det helt plötsligt okej?

Jag tycker som tidigare sagt att spikmattan bara är humbug men det finns många intressanta paralleller man kan dra. En annan är ju masochism som inte heller är något som är socialt accepterat. Man ojar sig över Scheikes smiskläger men att tycka att det är skönt att ligga på en spikmatta känns helt naturligt...

Ja den här dubbelheten är väl egentligen inget som överraskar, men man kan ju fundera på hur det kommer sig att det blir som det blir. Det bästa är nog att leva som man själv tycker passar och strunta i andras fördömanden, goda råd och annat trams.
"Rik är den människa vars leverne är oberoende av andras tillåtelse."