Kropp & Själ

Jag lyssnade på "Kropp & själ" på P1 igår. Det var väldigt intressant då det handlade om den stigmatiserande sjukvården. Jag visste väl att det fanns belägg för min läkarfobi. Jag har iofs varit övertygad om att många människor antar de symtom som hör till en diagnos när de väl får den. De börjar leva genom sjukdomen och blir ett med den. Det verkar som att många är mer intresserade av att få en diagnos än att faktiskt bli botade.

När det gäller psykvården tror jag det är extra utmärkande. Så länge en person går i terapi eller liknande är det nog lättare att anse sig vara "sjuk". Man stämplar sig själv som sjuk och det finns nog risk för att man fastnar där. Många självdiagnostiserar via tester på nätet istället för att försöka förstå sig själv. Jag är mer och mer skeptisk till vad som är sjukt och vad som är friskt, Foucault ansåg att den medicinska vetenskapen var en av de viktigaste instanserna för social kontroll. Det ligger något i det.

Tanken på vilka biverkningar som vaccinet mot baconfebern kan föra med sig har vi faktiskt ingen aning om idag, det har knappt testats. Det är inte anledningen till varför jag inte kommer ta sprutan, men det är ju lite intressant att det inte krävs lika många tester på det vaccinet som annan medicin...