Förresten var jag ju i hufvudstaden och såg Placebo för några veckor sedan. Även om jag inte är jätteförtjust i det nya albumet blev jag ganska besviken. Det verkar som de flesta vilsna olyckliga pojkar någon dag blir vuxna och får för sig att de ska rädda världen... En del låtar gjordes i någon sorts "Buddhist-Kambodja-stil", varför det skulle vara nödvändigt i kalla karja Sverige förstod jag aldrig...
Den nya skivan känns betydligt med kommersiell. Det är konstigt att när musiken görs kommersiell så blir den dålig... Den verkar uppenbarligen tilltala en bredare publik, men all själ försvinner... Jag föredrar faktiskt den drogromatiserande Brian Molko framför den vuxna "rädda världen" varianten...
Det är samma sak med Kent, de tidiga albumen "Verkligen" och "Isola" är ju underbara medan det som görs nu inte alls är i samma anda. Man kan nästan höra dollarrasslet mellan noterna...
No comments:
Post a Comment