Jag förstår inte hur Folkpartiet kan fortsätta kalla sig liberala, vad jag kan se finns det inte mycket liberalt i deras politik och de frågor de lyfter fram. Jag undrar om det finns någon politik med förnuft, kunskap och visdom. Ett visdomsparti skulle behövas, som när de svarar på frågor först begrundar det som sägs, tänker efter och formulerar kloka ord.
Jag läste lite om Liberati som jag tycker har en del intressanta tankebanor.
1) 1900-talets gamla konflikt mellan stat och marknad är inte längre relevant, vad det nu handlar om är konstellationen privat/offentligt.Teknologins utveckling gör att fler och fler förlägger mer och mer av privatlivet till arenor som förr sågs som offentliga, men med bibehållna krav på respekt för integriteten. Problematiken blir synlig på internet där utvecklingen drivs av de mest förändringsbenägna. Men också andra mönster förändras: vi ser på tv-program som gräver djupt i folks privatliv och firar högtider på krogen istället för hemma.I en sådan situation är en moraliserande lagstiftning ännu olämpligare än tidigare. Och alliansens oförmåga att ta in den liberala kritiken mot de tidiga versionerna av FRA-lagen är djupt oroväckande.
Det går inte att lagstifta bort teknologisk utveckling och man måste låta samhället få utvecklas och förändras...
2) Mobiliteten ökar.Det nya samhället överskrider nationalstatens gränser. Vi förväntar oss att kunna resa fritt, ta jobb var som helst på jorden, utveckla vårt liv i den miljö som passar oss bäst oavsett nationalitet. Globaliseringen är ingenting vi kan välja bort. Däremot kan vi förvandla Sverige till en stagnerande avkrok genom allehanda beskäftig mikroprotektionism. LO kan skrika hur mycket som helst över att lettiska byggnadsarbetare kommer hit och priskonkurrerar. Anpassning eller död är de enda reella alternativen. Den dag vi lyckas reglera bort konkurrens och rörlighet över gränser kommer det inte att finnas några välbetalda jobb kvar åt infödda byggare heller. Då har efterfrågan flyttat iväg.
3) Politik ska utgå från kunskap. Det substanslösa tyckandet är det nymoderna samhällets antites. I Sverige förfasar vi oss ibland över att kristna politiker i USA vill införa “intelligent design” på skolschemat. Men vi blundar för att många politiska beslut här hemma, det må gälla sexköp eller utfasning av kärnkraft, är minst lika verklighetsfrämmande och saknar varje koppling till kunskap och beprövad erfarenhet.
Otroligt viktigt! Politiker ska inte moralisera sina egna synpunkter på hur andra ska leva, de ska skapa förutsättningar för att alla ska ha samma möjligheter till utvekcling och framgång.
4) Egenmakt. Ingen människa mår bra av att vara beroende av andra. Att vara någons klient – oavsett om det är patronens eller socialassistentens – är nedbrytande och dehumaniserande. Eget ansvar och egen makt måste understödjas i varje läge. Här var folkpartiets “kravliberalism” en välbehövlig uppgörelse med unken socialdemokratisk paternalism. Men det har blivit lite väl mycket krav och lite för lite egen makt på sistone. Bättre balans, tack.
Jag är helt för egen makt! Jag tror på att alla ska vara sin egen lyckas smed och få göra det de mår bra av. Det är bekvämt att slippa ta eget ansvar för sitt liv, sina beslut och konsekvenser. Men vad skulle hända om vi alla var tvugna att ta ansvar? Inte ha någon diagnos att luta sig emot, inga orättvisor att skylla på...
5) En ny politikerroll. Den som ska kunna förstå vad som händer i samhället, måste vara hemmastadd i de grundläggande förändringarna. Det duger inte att navigera med gårdagens karta. Mobiliteten, egenmakten, synen på kunskap och de andra nya samhällsfenomenen kräver helt andra saker av den som vill utöva politisk makt i det nymoderna samhället. Det är i den meningen Liberati talar om pragmatisk liberalism. En pragmatisk liberal har modet att erkänna att verkligheten när som helst kan ställa oss inför nya kunskaper som måste leda till nya slutsatser, modet att vilja avstå från ingrepp i den växande privata sfären, modet att se varje individ som ett självändamål med rätt till makt över den egna vardagen – även när han eller hon gör val som vi inte kan förstå eller förlika oss med.
Det finns iaf en uns hopp hos Liberati, de etablerade partierna idag känns totalt hopplösa. Det är en enda soppa.
No comments:
Post a Comment