Tuesday, July 21, 2009

Plastmattor

Det är ett väldans liv om de där plastmattorna med piggar på som verkar vara den nya "innegrejen". Jag tycker sånt där är mest trams. Alla får ju tro på vad de vill men kom inte och känn er kränkta eller lurade sen. Det är egentligen inte så komplicerat, piggarna aktiverar smärtreceptorerna, vilket i sin tur utlöser endorfinerna, vilket gör dig "hög" *wow* det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut. Kroppen mår bra av beröring och det är förmodligen bättre att lägga pengarna på massage eller liknande [varför inte be någon med långa naglar klia dig på ryggen, betydligt billigare].

Sen läste jag en intervju med "gurun" som ligger bakom företaget till spikmattorna som omsätter flera flera miljoner. Det bara lyste bluff i ögonen på honom. Han påstår sig inte behöva pengar, han bor i "världen" och försöker göra sig märkvärdigare än vad han egentligen är. Han är en smart affärsman som lyckas bli rik på en relativt enkel idé. Men med rätt marknadsföring kan man tydligen lura hur många som hellst. Nej tack inga spikmattor.

Jag satt på biblioteket igår och läste "Humanisten". De hade med en intervju och en Essä av Peter Singer... Om man gick förbi en sjö på vägen till jobbet, man såg ett barn som hade trillat i sjön, man såg den lilla knatten kämpa för sitt liv för att hålla sig över vattenytan, skulle du hoppa i? Det vore ju synd på den alldeles nya kostymen du köpt och skorna skulle bli förstörda, sen skulle du ju komma minst en halvtimme sent till jobbet... Skulle det verklige vara värt det?
De flesta skulle förmodligen inte tveka, utan hoppa i.
Men du och jag skulle kunna rädda barns liv varenda dag om vi gav pengar till hjälporganisationer. Jag tror inte vi skulle behöva offra speciellt mycket. Barn dör för att föräldrarna inte har råd till medicin, de dör av svält. Men du och jag vi kan köpa våra nya skor, en ny handväska och kanske en ny mobiltelefon... Jag mådde illa över världen, mig själv och mänskligheten efter att ha läst det. Men jag blev sugen på att läsa hans nya bok som handlar om den globala fattigdomen...

4 comments:

  1. Intressant det där, när det gäller något som händer långt bort, som de själva inte kan se, så verkar folk inte bry sig det minsta. Gäller både djur och människor ändå, att om någon plågar 1 katt/annat djur så får detta mycket mer uppmärksamhet än de miljontals kycklingar, grisar och kor som dödas varje år i Sverige. Självklart är båda händelserna fruktansvärda. Och givetvis som du säger, är det ett litet barn som håller på att drunkna och man råkar befinna sig på den platsen så tvekar man inte. Men är det om typ afrikanska barn som svälter ihjäl och lider vareviga dag så, även om det bara är ett par kronor i månaden till hjälporganisationer, så tvekar man. Jättekonstigt, verkligen. Som om det är mer berättigat att strunta i det man inte kan se :S

    ReplyDelete
  2. Ja jag tycker också det är ett intressant fenomen. Men vi människor är väl rätt duktiga på att hålla saker och ting ifrån oss. Det vi inte ser finns inte riktigt. Jag tänker också på när de drog upp bilderna från den danska grisuppfödningen, då blev ett stort rabalder bland människor, ett tag... Men nu är det nog glömt.
    Jag har tom en vän som inte läser tidningar eller ser på nyheterna för hon mår så dåligt av att se hur det ser ut i omvärlden, hon lever hellre i sin egen bubbla... Det kan ju också vara ett sätt att hantera det...

    ReplyDelete
  3. Jag är verkligen inget fan av spikmattor och dess anhängare. Nog för att folk får göra frivilliga (pantade) val, det gör det ju bara lättare för mig att veta vilka jag ska undvika, liksom :-)

    ReplyDelete
  4. Maria: Det är väl aldrig fel om man kan lära sig av andras misstag. Jag är mest facsinerad över att så många verkar gå på dessa värdelösa "quickfix" prylar...

    ReplyDelete