Monday, March 22, 2010

Tjocksmock

Jag fyller frysen med matlådor men saknar inspiration att fota och lägga upp på bloggen. Humöret åker berg och dalbana och jag funderade en sekund på om vintertröttheten övergick på direkten till vårtrötthet?
Julia Scott verkar ju vara en ganska förnuftig person och jag brukar läsa hennes blogg. Just nu verkar hon mest skriva om att vara tjock. Och visst det kanske behövs som en motvikt till vikthetsen och många verkar ju uppenbarligen överösa henne med komplimanger om hur modigt det är att "outa" sin vikt, sitt BMI och vilken grad av övervikt man har. Hon har också startat sajten "kroppsbilder" där "vanliga" människor kan skicka in bilder på sig själva, skriva sin vikt... och ja ni förstår.
Själv är jag skeptisk till liknande projekt. Vill vi [kvinnor/tjejer/flickor/damer] komma ifrån objektifieringen av oss måste vi själva sluta se oss som objekt. En sida som kroppsbilder kommer ju enbart fokusera på den yttre kroppen och vilken siffra som står på vågen. Hur skulle det förändra något, egentligen? Vem bryr sig om vad jag väger, vilket BMI jag har och hur jag ser ut i bikini?

När jag var på semester i cap d'agde gick alla omkring nakna. Det fanns lika många olika former som det fanns människor. Ingen verkade skämmas och ingen verkade bry sig speciellt mycket om hur andra såg ut. Precis som när det gäller sexualitet verkar det ligga en massa skam i hur vi ser på våra egna kroppar. Jag undrar hur ett samhälle utan skam skulle se ut, är det ens möjligt? Det känns iaf väldigt eftersträvansvärt.

Apropå skam och skuld läste jag några kloka rader häromdagen:
Mitt sista argument för de sexuella minoriteterna må bli patetiskt. Vi människor är alla små kryp, som är utkastade i ett väldigt kosmos på en liten planet utan att veta varför, och vi förintas alla inom kort. Våra villkor är hårda, och vi är alla utsatta för en plågsam ångest, trots de religiösa bekvämlighetsinrättningarna. Ångest inför mörker, intigheten och oändligheten bakom och framför denna lilla episod, som kallas liv. Människovarandet har en dyster inramning. Vår enda trygghet är att vi alla delar samma eländiga villkor. Vi har varandra och vi har lite sällskap under livsepisoden. Vi människor har också alla utrustats med förmågan att känna glädje. En av dessa glädjeämnen är sexualiteten, och den glädje som härrör ur denna källa är så genomgripande, att den ibland får oss att tillfälligt glömma intighetsperspektivet.
Varför skall vi människor i denna belägenhet göra tillvaron ännu svårare för varandra? Borde vi inte i stället glädja oss åt att vi utrustats med olika möjligheter att uppleva lust och hjälpa varandra till våra speciella glädjeämnen även om de råkar vara sexuella?
Jag kan inte förstå annat än att man bör hysa vördnad inför de sexuella lustkänslorna, tom om de skulle ha förvärvats genom emotionella skador.
Lars Ullerstam, De erotiska minoriteterna.

2 comments:

  1. Hej, ville bara säga att jag tycker du är helt jäkla otroligt läsvärd. Tack för att du förgyller mina morgnar, kvällar och ibland dagar.

    ReplyDelete
  2. Åh tack vad glad jag blir!

    ReplyDelete