Jag är så trött på människor som känner ett omättligt behov av tala om hur andra ska leva sitt liv. Vad som liksom är rätt, bäst och värt mest. Jag har inget emot färgstarka åsikter och tankar. Jag själv har massor av den. Och även om jag tycker att mina åsikter förmodligen är de bästa så försöker jag inte frälsa andra till att tycka eller leva som jag.

Jag såg på "Landet brunsås" och det pratades mycket om hur vi älskar att standardisera saker och ting i detta land. Det som kan mätas ska staten gå in och styra och bestämma över. Det är ju ganska intressant, då folk i detta land inte verkar vilja ta ansvar för sitt eget handlande. De är kränkta hit och dit och det är alltid någon annans fel, nån annan som varit dum. I samband med tjaffset om LCHF-dieten så var det någon som skrev att vi måste "hitta tillbaka" till att se mat endast som näring. Är det verkligen eftersträvandsvärt? Mat kan ju vara så mycket mer än bara näring. Njutningsfullt, smakfullt, tröstande, socialt, meditativt, själsligt.... Att ha en sån trist syn på mat är lite grann som att påstå att vi måste återgå till en syn på sex endast som fortplantning... Kan inte staten styra lite mer hur vi ska leva, känner mig så vilsen annars!
Sen kan jag inte förstå allt det där tjaffset om vilken mat som gör dig tjock eller smal, gul eller blå. För mig är det så mycket värre att äta nått som varit en levande varelse, ett djur som berövats sitt existensberättigande, lidit och plågats, än att äta något som eventuellt gör dig lite tjock eller lite ful. Är det värsta en människa kan vara tjock och ful? Är det inte värre att vara oempatisk, utnyttjande, exploaterande och självisk?

Nej jag är gravt människofientlig och folkilsk.

Det är dessutom mörkt i sinnet. Det är svårt att ta sig vidare utan något att se fram emot. Något som också irriterar mig. Det verkar råda en idé hos vissa människor att det går att välja glädje och positiva tankar, och att man kommer bliii så lycklig av det. Man ska inte göra det så svårt för sig själv. Jag bara undrar om de ens tror själva på det de säger. Tror de verkligen på fullaste allvar att man vaknar varje morgon och väljer att avsky tillvaron, att man tycker det är dags att göra det lite svårt för sig själv!!! *jävla nötter* De som kräker ur sig sånt har verkligen ingen aning... ingen aning alls.

Kullstuvning

En mustig stuvning med bröd som bakas ovanpå är en perfekt middag. Jag har inte testat hur resterna klarade av en infrysning, men förhoppningsvis funkar det. En sak jag insåg efter att jag lagat maten och skulle frysa in resterna, var dock att det hade varit smidigt att tillaga dem i portionsformar från början... Det var inte lätt att fördela det efter bakandet.

Kullar över Grönsaksstuvning

Stuvningen
2-3 potatisar, tärnade i centimeterstora bitar
3 c buljong
3 msk maizena
2 msk olivolja
1 stor eller 2 mindre purjolökar, skivade
1 gul lök, hackad
2-3 morötter, tärnade i centimeterstora bitar
2 vitlöksklyftor, hackade
1 tsk timjan
Salt & Peppar
knappt 1 c gröna ärtor
1 c kokta bönor [jag använde vita]

Brödkullar
3/4 c sojadryck
1 tsk äppelcidervinäger
1 c vetemjöl
1/2 c grahamsmjöl
2 tsk bakpulver
en nypa salt
4 msk MF smör

Börja med att koka potatisen mjuk.
Blanda ihop degen till kullarna, den kan stå medan stuvningen kokas ihop. Rör äppelcidervinäger i sojadrycken så den koagulerar lite, Blanda mjöl, bakpulver, salt med smör. Tillsätt sojadrycken. Knåda till du får en bra deg, du kan eventuellt behöva tillsätta lite mer mjöl.

Till stuvningen, rör ut maizenan i buljongen. Fräs purjon, löken och morötterna i olja till de mjuknar, ca 10 minuter. Tillsätt vitlök, timjan salt och peppar. Rör i den kokta potatisen, de gröna ärtorna och buljongmixen. Sjud lugnt och fint i ca 7 minuter. Häll i bönorna. Tål din gryta ugnsvärme kan du grädda allt i den, annars får du hälla över stuvningen i en lämplig form. Rulla bollar av degen och lägg ovanpå stuvningen. Grädda i 225°c ungefär en kvart, till brödbollarna fått lite färg.

Jordnötsmörspudding

Jag är ju svag för puddingar. Jag kokar ofta ihop chokladpudding, gärna med någon spritsmak, till efterrätt. Men man måste ju även testa nya saker, till exempel Jodnötssmörspudding. Toppengott! Men hur fel kan det bli? Socker, jordnötssmör i puddingkonsistens... slurrp!

För övrigt är jag sur och irriterad på världen, om någon undrar. Jag önskar att allt kunde låta mig vara ifred, inklusive min egna hjärna... Önskar det fanns en offknapp.

Jordnötsmörspudding
4 port.

1/2 c socker
1/2 tsk kanel
2 msk maizena
en nypa salt
2 c växtdryck
1/2 c jordnötssmör [jag använde hemmagjort som bara innehåller jordnötter, använder du köpe så kolla sockerinnehållet och justera ev receptet]

Koka upp socker, kanel, maizena, salt och växtdryck. Vispa ner jordnötsmöret, sjud någon minut till det tjocknar något. Häll i serveringskoppar och ställ kallt. Täck med plastfolie om du vill slippa skinn på puddingen. Servera med lite riven choklad på.

Mjuk Polenta med svarta prickar

Livet är konstigt och rörigt allt som oftast.
Det råder ett lugnt kaos.
Jag försöker njuta av hösten, den friska luften, mörka kvällar.

Varma grytor med mycket grönsaker är perfekt för höstkvällar. Tillsammans med mjuk polenta är det en njutning. Polentan är enkel att koka och grytan gör man i ett nafs.

Mjuk Polenta med Vallmo

5 c vatten eller buljong
salt & peppar
1 c polenta
2 msk olivolja
2 tsk vallmofrön
Vispa ner polentan i vattnen, rör ner olivolja, salt, peppar och vallmofröna. Koka under omrörning i 12 min. Stäng av värmen och låt stå under lock i ca 10 min.

Grytan innehåller bland annat schallottenlök, sojabitar, rödvin, brysselkål, grönkål, soltorkade tomater...

Efterrätt blir jordnötssmörspudding *nomnom*