Jag är i startgroparna för att dra igång bloggen igen. Vissa saker ska ändras, andra ska vara kvar som de är. Jag har funderat mycket den senaste tiden hur omständigheterna har varit under de tider jag mått som bäst. Det borde ju komma naturligt att en ägnar sig åt de saker som en mår bra av. Samtidigt är det ganska lätt hänt att energitjuvar, krav och förväntningar påverkar en. Det går inte att bara flyta med, man måste välja aktivt hela tiden. Våga, chansa och välja.
Döden påminner mig alltid om hur mycket man tar för givet. Och vad många obetydliga saker som får spela för stor roll i ens liv. I söndags fick hemmets äldsta katt somna in. Lilla Emma var 18 år när kroppen inte ville vara med längre. Trots hennes höga ålder är det så ledsamt att förlora en familjemedlem...
Det finns mycket skit i världen, överallt. Jag tror jag måste krympa min värld. Krympa den till en hanterbar storlek. För det finns massa fint också. Den finns familj, katter, skog, god mat, sjöar, skratt och molngubbar. Det finns fina saker som är nära, allt skit ligger ganska långt bort. Jag behöver det inte, i alla fall inte idag.
